Publicerat den 14 december, 2017

Det har varit en mörk höst för oss pendlare. Vi har vant oss vid att stå på perrongen och vänta på pendeltåg. Förseningar och inställda tåg med varierande förklaringar har gett opålitlig trafik och en tuff pendlartillvaro. Trasiga tåg står på kö för att komma in på verkstäderna. Men det behöver inte vara så här – det är ingen naturlag att pendeltågen ska fungera dåligt, utan följden av Moderaternas styre i landstinget och SL. Ni har ställt för låga krav på operatörerna och inte planerat för tillräcklig kapacitet i pendeltågens verkstäder. Era förväntningar på den nya operatören MTR är så låga att de får bonus om tågen går i tid.
För oss socialdemokrater är det här oacceptabelt och vi kräver att pendeltåget prioriteras upp. Din partikollega, finanslandstingsrådet Irene Svenonius sa i en debatt förra veckan att pendeltågen fungerar bra. Vi hoppas att du har en lite mer realistisk bild.
December har hittills inte bjudit på någon julefrid. Däremot ha vi fått skip stop. De nya snabbtågen, märkta med X, skulle ge snabbare resor och mindre trängsel. Men restiderna är inte märkbart kortare: från Södertälje är tidsvinsten tre minuter. Priset betalar de som bor i Häggvik, Norrviken, Rotebro, Stuvsta, Tullinge, Jordbro, Ulriksdal, Skogås och Trångsund. Höstens pendeltågskaos skapar problem för enskilda och är skadligt för tillväxten.
Tanken med skip stop var god: vi skulle få fler tåg och de kunde användas för att korta ner resorna för de som bor längst bort, utan att andra skulle få det sämre. Det kan inte ha undgått någon att resultatet blev något helt annat. Vi socialdemokrater tycker att det är dags att tänka om. När resultatet är så långt ifrån den ursprungliga tanken måste man kunna erkänna att det blivit fel och göra allt man kan för att komma upp på banan igen. Den socialdemokratiska oppositionen i landstinget kan inte göra mer än att ställa krav på din styrande allians: gör om och gör rätt!
När SL:s styrelse för drygt ett år sedan beslutade att införa skip stop var underlaget en skiss. Citybanan hade inte testats. I underlaget stod att antalet tåg skulle utökas och att de nya avgångarna skulle användas för snabbtåg. När vi socialdemokrater ville att SL:s styrelse skulle ta beslut om den slutliga tidtabellen röstade din borgerliga allians tillsammans med Sverigedemokraterna ner förslaget. Konsekvensen blev att systemet med skip stop infördes utan alla kort på bordet. Resultatet av testerna och planen för det fortsatta införandet av skip stop höll du och dina kollegor i alliansen dolt för oss i oppositionen.
När citybanan testades i januari 2017 visade det sig att det inte gick att köra 24 tåg per timme, utan 16. I och med det gick det att öka antalet avgångar med ett tåg per timme. Trots det tyckte du inte att det var läge för en ny diskussion som skip stop i SL:s styrelse. Du tyckte inte heller att det var någon idé att hålla en ny dialog med länets kommuner för att se vad de tyckte om det nya läget.
För oss socialdemokrater är försöket med skip stop ett fiasko. Beslutet om skip stop togs i blindo, men ändå vägrar du tänka om. Istället för att införa fler tåg har flera delar av länet fått färre tåg. Tillsammans med era misslyckade inköp av nya tåg och dåliga byte av operatör blir det en cocktail av svek, misslyckande och blåögdhet. Därför är vårt krav på dig och din allians: ta krafttag mot MTR och tänk om när det gäller skip stop tills dess att turtätheten utökats påtagligt. Hela länet behöver pålitliga pendeltåg, fler tåg och en snabb resa till och från jobbet!
Erika Ullberg (S), oppositionslandstingsråd
Susanne Lund (S), landstingets trafiknämnd
Ebba Östlin (S) kommunstyrelsens ordförande Botkyrka
Meeri Wasberg (S) kommunstyrelsens ordförande Haninge
Sara Heelge Vikmång (S), kommunalråd i opposition Huddinge
Arne Öberg (S), kommunalråd i opposition Solna
Sara Kukka-Salam (S), kommunalråd i opposition Solna
Freddie Lundqvist (S), kommunalråd i opposition Sollentuna
Publicerat den 29 november, 2017

Skriver debattartikel i Expressen med Åsa Westlund (S)
Att Sverigedemokraterna skulle vara det nya sjukvårdspartiet är lika sant som att Moderaterna är det nya arbetarpartiet. Låt er inte luras av SD:s tomma retorik. I realiteten väntar bara inskränkningar av kvinnors rättigheter och nedskärningar i sjukvården.
I SvD kunde vi nyligen läsa om Jimmie Åkessons strategi för att vinna fler väljare i valet 2018 – att nå ut till kvinnor genom att profilera sig i sjukvårdsfrågor. Framför allt är det kvinnor som jobbar i LO-yrken som ska lockas. Då Sverigedemokraterna har mycket större stöd bland män än kvinnor är det inte konstigt att de ser en stor potential i att öka andelen kvinnor som röstar på partiet.
Sjukvården kommer att vara en central fråga i valet 2018. Runt om i landet har många landsting problem med att finansiera vården, trots att den socialdemokratiskt ledda regeringen tillskjutit mer pengar. I det landsting som har bäst ekonomiska förutsättningar – Stockholms läns landsting – har moderatstyret gjort att vården brottas med många problem. Svårt sjuka får sin operation uppskjuten tills det är för sent, akutmottagningarna är överfulla och pengar slösas på världens dyraste sjukhus.
Vårdfrågan rankas högre än migrationen
Efter larmrapporter om växande vårdköer rankas sjukvårdsfrågan nu högst bland väljarna, högre än migrationsfrågan. Det är därför inte konstigt att SD vill synas också i sjukvårdsdebatten. Men att SD skulle vara det nya sjukvårdspartiet är lika sant som att Moderaterna är det nya arbetarpartiet. Det är endast en dimridå. Därför vill vi uppmana alla kvinnor, låt er inte luras av SD:s tomma retorik. I realiteten väntar bara inskränkningar av era rättigheter och nedskärningar i sjukvården om SD får bestämma.
Alla kvinnor som funderar på att rösta på SD ska veta att med en sverigedemokratisk sjukvårdspolitik ifrågasätts kvinnors rätt till sin egen kropp. SD vill inskränka aborträtten genom att sänka gränsen för fri abort från vecka 18 till 12. De vill även att barnmorskor ska kunna vägra att utföra aborter genom en så kallad ”samvetsfrihet”. Dessa förslag skulle kraftigt begränsa kvinnors möjlighet till abort.
SD vill gärna ge sken av att de storsatsar på vården. Men det handlar egentligen om att ge lite med ena handen och att ta mycket med den andra. SD är det parti som nationellt vill sänka skatten mest. För att finansiera dessa skattesänkningar gör de också de största besparingarna i förhållande till regeringens budget.
I deras nationella budget väljer de därför att spara in 24 miljarder i riktade statsbidrag till kommuner och landsting. För landstingens del handlar SD:s miljardbesparingar om pengar som till stor del skulle gå till just vård. Med SD:s budget skulle det alltså finnas betydligt mindre resurser till vården än i dag.
SD:s regionala sjukvårdspolitik är oseriös
Ännu mer oseriös är SD:s sjukvårdspolitik på regional nivå. I Stockholms läns landsting har alliansen styrt i snart 12 år, sedan 2014 med stöd av SD. I SD:s eget budgetförslag finns noll satsningar för att lösa vårdkrisen på akutsjukhusen eller underfinansieringen av vårdcentralerna. Det mesta av deras sjukvårdspolitik går i stället ut på att på olika sätt lyfta frågan om invandring. Vid voteringarna röstar de nästan alltid med de borgerliga partierna.
En röst på Socialdemokraterna är en röst som värnar både kvinnors rättigheter och kvaliteten i sjukvården. För oss är det tydligt – investeringar i sjukvård och välfärd måste gå före stora skattesänkningar lång tid framöver. Det krävs ett maktskifte i Stockholms läns landsting för att få igenom satsningar på sjukvården och för att vårdens pengar ska gå till vård.
Publicerat den 21 november, 2017


Skriver debattartikel i Dagens Arena
Vårdpersonalen går på knäna, förlossningsvård och akutmottagningar är närmast konstant överbelastade. Där landstingsmoderaterna haft privatiseringar som enda idé för alla vårdens utmaningar svarar vi med ett mer solidariskt alternativ.
Alliansens i stort sett enda idé för vården har varit att stycka upp och privatisera den i så kallade vårdval – eller »kundval« som de först benämndes. Hela 37 sådana vårdmarknader har införts, att jämföra med knappt 15 vardera i de landsting som har näst respektive tredje flest. Det har skapat en sjukvård som är dyr, uppsplittrad och ojämlik.
Genom vårdvalen har Stockholmsvården delats upp i en stor mängd separata stuprör där vårdgivarna inte samarbetar med varandra och där ingen tar något helhetsansvar för patienten.
Detta drabbar förstås särskilt multisjuka, äldre och andra med komplexa behov. Många patienter vittnar om att vårdsystemet är så svåröverblickbart att man måste vara frisk för att orka orientera sig i det.
Landstingets egen förvaltning publicerade nyligen en utvärdering av vårdvalen som pekade i samma riktning. Vårdvalen har medfört att socioekonomiskt starka grupper har ökat sin vårdkonsumtion mer än grupper med större vårdbehov. Så har en relativ omfördelning av resurser skett – från utsatta patienter till relativt friska.
I boken Det moderata skyltfönstret, som publiceras inom kort, framkommer också att vårdbolag valt att etablera sig i socioekonomiskt starka delar av länet i högre utsträckning än i socioekonomiskt svaga.
Den borgerliga alliansen har velat ge så många privata vårdbolag som möjligt chansen att »hjälpa till« i vården och har därför gjort ersättningarna i vårdvalen mycket generösa.
Det har lett till något av en guldrusch inom många vårdval. I vissa fall har det bidragit till att köerna i vården blivit kortare (även om det finns landsting med både mindre resurser och färre vårdval som lyckas bättre än Stockholm) men framför allt har det gjort vårdvalen mycket dyra.
Bara under 2016 kostade de 1,4 miljarder mer än de skulle ha gjort med en kostnadsutveckling i nivå med den övriga vården.
Det är pengar som istället kunde ha lagts på exempelvis akutsjukvården, eller på att öppna några av de 650 vårdplatser som idag hålls stängda på grund av personalbrist.
De höga ersättningarna i vårdvalen har också gett de privata vårdbolagen helt andra möjligheter att locka till sig personal än den tunga sjukhusvården har.
Om du som sjuksköterska kan få betydligt högre lön och nio-till-fem-arbetstid i ett vårdval är det förstås mindre tilltalande att vara kvar på en överbelastad akutmottagning eller vårdavdelning där du regelbundet måste ta natt- och helgpass.
Så har vårdvalen på ett påtagligt sätt kommit att fördela om personalresurser från patienter med stora behov till patienter med mindre.
Vi socialdemokrater vill något annat. Efter att ha låtit experten Göran Stiernstedtgranska Stockholmsvården och ge rekommendationer till förbättringar har vi utformat en alternativ vårdmodell: Vårdsamverkan Stockholm.
Dess bärande principer är att vården ska bli enklare för patienten, att vården ska ta ett helhetsansvar för patienten, och att patientens valfrihet inte bara ska värnas utan också göras mer meningsfull.
- Bland annat vill vi ge vårdcentralen rollen som nav och förstahandskontakt i patientens vård.
- Vi vill också reformera vårdvalen så att de fungerar för alla patienter och inte urholkar någon annan vård.
Så – inte genom övertro på marknaden eller fler uppsplittrande privatiseringar – vill vi utveckla Stockholmsvården.
Publicerat den 19 november, 2017

Skriver debattartikel i Dagens industri
Ofta hör vi att vården behöver mer pengar, fler händer, mer utbildad personal och att det är lika illa överallt. Det är helt fel, huvudproblemet är vårdens styrning.
Sjukvården är en av väljarnas viktigaste frågor. För dig som är patient eller anhörig är det den viktigaste frågan. Ohälsa orsakar stort lidande för den enskilde och dessutom höga kostnader för samhället. Behovet av en jämlik och tillgänglig hälso- och sjukvård ökar, och ställer krav på ökad effektivitet. Landstingsvalet kommer därför att vara viktigare 2018 än kanske någon gång tidigare. Det krävs både nationell och regional politik för hur vården kan förbättras, bemannas, styras och finansieras. Men den nationella vårddebatten präglas i dag av för mycket generaliseringar.
Många hävdar felaktigt att sjukvården i Sverige har samma utmaningar överallt. Men hälso- och sjukvården bedrivs av landsting där såväl utmaningar som lösningar ser olika ut. Ofta på grund av att de lokala förutsättningarna och befolkningens behov skiljer sig.
Men Stockholms läns landsting sticker ut. I snart 12 års tid har den moderatledda alliansen styrt med en stark ideologisk övertro på marknadslösningar. Det största och rikaste landstinget har i grunden förutsättningar andra landsting endast kan drömma om. Trots detta är problemen stora med inställda operationer, väntetider på akuten, och att kvinnor från Stockholm oftare än andra kvinnor tvingas föda barn i andra landsting.
Detta är fem vanligt förekommande påståenden om sjukvården:
1: ”Sjukvården lider av resursbrist”. Fel. Stockholms läns landsting har högst skatt och växande skatteintäkter. Därtill kommer regeringens kraftigt höjda statsbidrag. Problemet är inte brist på pengar, utan hur de används. En övertro på privatiseringar har gjort att skattemedlen slösats bort på mer än 35 kostnadsdrivande vårdmarknader och misslyckade upphandlingar såsom Nya Karolinska i Solna.
2: ”Det finns för lite utbildad personal”. Fel. I Stockholm finns oerhört många färdigutbildade sjuksköterskor att tillgå. Men dessa vill och orkar inte arbeta med rådande personalpolitik, scheman, löner och arbetsmiljö. Landstingets tunga sjukhusvård konkurrerar dessutom om kompetensen med vårdmarknaderna alliansen skapat. Att bara utbilda nya löser inte personalbristen.
3: ”Det behövs fler händer i vården”. Fel. Vårdpersonal är mer än ett par händer. Undersköterskor, sjuksköterskor, läkare och specialister gör fantastiska insatser tack vare sin kunskap, sin hjärna och sitt hjärta. Det viktigaste för dem är inte sällskap av fler individer i så kallade serviceteam. De behöver minskad administrativ börda, närvarande ledarskap, bättre IT-system, ägarstyrning och samverkan så att de får mer tid för patienten.
4: ”Avskaffande av kömiljarden fick köerna att växa”. Fel. Köerna började växa innan kömiljarden avskaffades. Den rödgröna regeringen har inte heller tagit bort några pengar till landstingen utan fördubblat dem och gjort dem friare för landstingen att använda. Ingen seriös landstingspolitiker från något parti skulle vilja byta professions- och patientmiljarderna mot gamla kömiljarden.
5: ”Det ser lika illa ut överallt”. Fel. Befolkningsutveckling och åldersstruktur skiljer sig påtagligt. Vissa län har allt fler äldre invånare och har organiserat bättre närsjukvård med kommunerna. Kostnaderna för hyrpersonal ser väldigt olika ut. Stockholm sticker ut sett till dyra privatiseringar och höggradigt fragmentiserad sjukvård jämfört med övriga landet.
Ska sjukvårdens utmaningar kunna mötas måste både probleminsikten och politiska lösningar utgå ifrån verkligheten. Sjukvården i Stockholms län berör mer än var femte svensk. Det är dags att nationellt föra en debatt som också gäller för patienter, personal och skattebetalare i Stockholms län.