Kvinnor, låt er inte luras av SD:s plan

Publicerat den 29 november, 2017

Skriver debattartikel i Expressen med Åsa Westlund (S)

Att Sverigedemokraterna skulle vara det nya sjukvårdspartiet är lika sant som att Moderaterna är det nya arbetarpartiet. Låt er inte luras av SD:s tomma retorik. I realiteten väntar bara inskränkningar av kvinnors rättigheter och nedskärningar i sjukvården.

I SvD kunde vi nyligen läsa om Jimmie Åkessons strategi för att vinna fler väljare i valet 2018 – att nå ut till kvinnor genom att profilera sig i sjukvårdsfrågor. Framför allt är det kvinnor som jobbar i LO-yrken som ska lockas. Då Sverigedemokraterna har mycket större stöd bland män än kvinnor är det inte konstigt att de ser en stor potential i att öka andelen kvinnor som röstar på partiet.

Sjukvården kommer att vara en central fråga i valet 2018. Runt om i landet har många landsting problem med att finansiera vården, trots att den socialdemokratiskt ledda regeringen tillskjutit mer pengar. I det landsting som har bäst ekonomiska förutsättningar – Stockholms läns landsting – har moderatstyret gjort att vården brottas med många problem. Svårt sjuka får sin operation uppskjuten tills det är för sent, akutmottagningarna är överfulla och pengar slösas på världens dyraste sjukhus.

Vårdfrågan rankas högre än migrationen

Efter larmrapporter om växande vårdköer rankas sjukvårdsfrågan nu högst bland väljarna, högre än migrationsfrågan. Det är därför inte konstigt att SD vill synas också i sjukvårdsdebatten. Men att SD skulle vara det nya sjukvårdspartiet är lika sant som att Moderaterna är det nya arbetarpartiet. Det är endast en dimridå. Därför vill vi uppmana alla kvinnor, låt er inte luras av SD:s tomma retorik. I realiteten väntar bara inskränkningar av era rättigheter och nedskärningar i sjukvården om SD får bestämma.

Alla kvinnor som funderar på att rösta på SD ska veta att med en sverigedemokratisk sjukvårdspolitik ifrågasätts kvinnors rätt till sin egen kropp. SD vill inskränka aborträtten genom att sänka gränsen för fri abort från vecka 18 till 12. De vill även att barnmorskor ska kunna vägra att utföra aborter genom en så kallad ”samvetsfrihet”. Dessa förslag skulle kraftigt begränsa kvinnors möjlighet till abort.

SD vill gärna ge sken av att de storsatsar på vården. Men det handlar egentligen om att ge lite med ena handen och att ta mycket med den andra. SD är det parti som nationellt vill sänka skatten mest. För att finansiera dessa skattesänkningar gör de också de största besparingarna i förhållande till regeringens budget.

I deras nationella budget väljer de därför att spara in 24 miljarder i riktade statsbidrag till kommuner och landsting. För landstingens del handlar SD:s miljardbesparingar om pengar som till stor del skulle gå till just vård. Med SD:s budget skulle det alltså finnas betydligt mindre resurser till vården än i dag.

SD:s regionala sjukvårdspolitik är oseriös

Ännu mer oseriös är SD:s sjukvårdspolitik på regional nivå. I Stockholms läns landsting har alliansen styrt i snart 12 år, sedan 2014 med stöd av SD. I SD:s eget budgetförslag finns noll satsningar för att lösa vårdkrisen på akutsjukhusen eller underfinansieringen av vårdcentralerna. Det mesta av deras sjukvårdspolitik går i stället ut på att på olika sätt lyfta frågan om invandring. Vid voteringarna röstar de nästan alltid med de borgerliga partierna.

En röst på Socialdemokraterna är en röst som värnar både kvinnors rättigheter och kvaliteten i sjukvården. För oss är det tydligt – investeringar i sjukvård och välfärd måste gå före stora skattesänkningar lång tid framöver. Det krävs ett maktskifte i Stockholms läns landsting för att få igenom satsningar på sjukvården och för att vårdens pengar ska gå till vård.

Publicerat i:

Så blir Stockholmsvården mera jämlik

Publicerat den 21 november, 2017



Skriver debattartikel i Dagens Arena

Vårdpersonalen går på knäna, förlossningsvård och akutmottagningar är närmast konstant överbelastade. Där landstingsmoderaterna haft privatiseringar som enda idé för alla vårdens utmaningar svarar vi med ett mer solidariskt alternativ.

Alliansens i stort sett enda idé för vården har varit att stycka upp och privatisera den i så kallade vårdval – eller »kundval« som de först benämndes. Hela 37 sådana vårdmarknader har införts, att jämföra med knappt 15 vardera i de landsting som har näst respektive tredje flest. Det har skapat en sjukvård som är dyr, uppsplittrad och ojämlik.

Genom vårdvalen har Stockholmsvården delats upp i en stor mängd separata stuprör där vårdgivarna inte samarbetar med varandra och där ingen tar något helhetsansvar för patienten.

Detta drabbar förstås särskilt multisjuka, äldre och andra med komplexa behov. Många patienter vittnar om att vårdsystemet är så svåröverblickbart att man måste vara frisk för att orka orientera sig i det.

Landstingets egen förvaltning publicerade nyligen en utvärdering av vårdvalen som pekade i samma riktning. Vårdvalen har medfört att socioekonomiskt starka grupper har ökat sin vårdkonsumtion mer än grupper med större vårdbehov. Så har en relativ omfördelning av resurser skett – från utsatta patienter till relativt friska.

I boken Det moderata skyltfönstretsom publiceras inom kort, framkommer också att vårdbolag valt att etablera sig i socioekonomiskt starka delar av länet i högre utsträckning än i socioekonomiskt svaga.

Den borgerliga alliansen har velat ge så många privata vårdbolag som möjligt chansen att »hjälpa till« i vården och har därför gjort ersättningarna i vårdvalen mycket generösa.

Det har lett till något av en guldrusch inom många vårdval. I vissa fall har det bidragit till att köerna i vården blivit kortare (även om det finns landsting med både mindre resurser och färre vårdval som lyckas bättre än Stockholm) men framför allt har det gjort vårdvalen mycket dyra.

Bara under 2016 kostade de 1,4 miljarder mer än de skulle ha gjort med en kostnadsutveckling i nivå med den övriga vården.

Det är pengar som istället kunde ha lagts på exempelvis akutsjukvården, eller på att öppna några av de 650 vårdplatser som idag hålls stängda på grund av personalbrist.

De höga ersättningarna i vårdvalen har också gett de privata vårdbolagen helt andra möjligheter att locka till sig personal än den tunga sjukhusvården har.

Om du som sjuksköterska kan få betydligt högre lön och nio-till-fem-arbetstid i ett vårdval är det förstås mindre tilltalande att vara kvar på en överbelastad akutmottagning eller vårdavdelning där du regelbundet måste ta natt- och helgpass.

Så har vårdvalen på ett påtagligt sätt kommit att fördela om personalresurser från patienter med stora behov till patienter med mindre.

Vi socialdemokrater vill något annat. Efter att ha låtit experten Göran Stiernstedtgranska Stockholmsvården och ge rekommendationer till förbättringar har vi utformat en alternativ vårdmodell: Vårdsamverkan Stockholm.

Dess bärande principer är att vården ska bli enklare för patienten, att vården ska ta ett helhetsansvar för patienten, och att patientens valfrihet inte bara ska värnas utan också göras mer meningsfull.

  • Bland annat vill vi ge vårdcentralen rollen som nav och förstahandskontakt i patientens vård.
  • Vi vill också reformera vårdvalen så att de fungerar för alla patienter och inte urholkar någon annan vård.

Så – inte genom övertro på marknaden eller fler uppsplittrande privatiseringar – vill vi utveckla Stockholmsvården.

Publicerat i:

Myt att vårdkrisen beror på resursbrist

Publicerat den 19 november, 2017


Skriver debattartikel i Dagens industri

Ofta hör vi att vården behöver mer pengar, fler händer, mer utbildad personal och att det är lika illa överallt. Det är helt fel, huvudproblemet är vårdens styrning.

Sjukvården är en av väljarnas viktigaste frågor. För dig som är patient eller anhörig är det den viktigaste frågan. Ohälsa orsakar stort lidande för den enskilde och dessutom höga kostnader för samhället. Behovet av en jämlik och tillgänglig hälso- och sjukvård ökar, och ställer krav på ökad effektivitet. Landstingsvalet kommer därför att vara viktigare 2018 än kanske någon gång tidigare. Det krävs både nationell och regional politik för hur vården kan förbättras, bemannas, styras och finansieras. Men den nationella vårddebatten präglas i dag av för mycket generaliseringar.

Många hävdar felaktigt att sjukvården i Sverige har samma utmaningar överallt. Men hälso- och sjukvården bedrivs av landsting där såväl utmaningar som lösningar ser olika ut. Ofta på grund av att de lokala förutsättningarna och befolkningens behov skiljer sig.

Men Stockholms läns landsting sticker ut. I snart 12 års tid har den moderatledda alliansen styrt med en stark ideologisk övertro på marknadslösningar. Det största och rikaste landstinget har i grunden förutsättningar andra landsting endast kan drömma om. Trots detta är problemen stora med inställda operationer, väntetider på akuten, och att kvinnor från Stockholm oftare än andra kvinnor tvingas föda barn i andra landsting.

Detta är fem vanligt förekommande påståenden om sjukvården:

1: ”Sjukvården lider av resursbrist”. Fel. Stockholms läns landsting har högst skatt och växande skatteintäkter. Därtill kommer regeringens kraftigt höjda statsbidrag. Problemet är inte brist på pengar, utan hur de används. En övertro på privatiseringar har gjort att skattemedlen slösats bort på mer än 35 kostnadsdrivande vårdmarknader och misslyckade upphandlingar såsom Nya Karolinska i Solna.

2: ”Det finns för lite utbildad personal”. Fel. I Stockholm finns oerhört många färdigutbildade sjuksköterskor att tillgå. Men dessa vill och orkar inte arbeta med rådande personalpolitik, scheman, löner och arbetsmiljö. Landstingets tunga sjukhusvård konkurrerar dessutom om kompetensen med vårdmarknaderna alliansen skapat. Att bara utbilda nya löser inte personalbristen.

3: ”Det behövs fler händer i vården”. Fel. Vårdpersonal är mer än ett par händer. Undersköterskor, sjuksköterskor, läkare och specialister gör fantastiska insatser tack vare sin kunskap, sin hjärna och sitt hjärta. Det viktigaste för dem är inte sällskap av fler individer i så kallade serviceteam. De behöver minskad administrativ börda, närvarande ledarskap, bättre IT-system, ägarstyrning och samverkan så att de får mer tid för patienten.

4: ”Avskaffande av kömiljarden fick köerna att växa”. Fel. Köerna började växa innan kömiljarden avskaffades. Den rödgröna regeringen har inte heller tagit bort några pengar till landstingen utan fördubblat dem och gjort dem friare för landstingen att använda. Ingen seriös landstingspolitiker från något parti skulle vilja byta professions- och patientmiljarderna mot gamla kömiljarden.

5: ”Det ser lika illa ut överallt”. Fel. Befolkningsutveckling och åldersstruktur skiljer sig påtagligt. Vissa län har allt fler äldre invånare och har organiserat bättre närsjukvård med kommunerna. Kostnaderna för hyrpersonal ser väldigt olika ut. Stockholm sticker ut sett till dyra privatiseringar och höggradigt fragmentiserad sjukvård jämfört med övriga landet.

Ska sjukvårdens utmaningar kunna mötas måste både probleminsikten och politiska lösningar utgå ifrån verkligheten. Sjukvården i Stockholms län berör mer än var femte svensk. Det är dags att nationellt föra en debatt som också gäller för patienter, personal och skattebetalare i Stockholms län.

Publicerat i:

Mer semester kan ge kvinnor ork att jobba

Publicerat den 9 november, 2017

Skriver debattartikel i Aftonbladet

Kvinnor är sjukskrivna i högre utsträckning än män, arbetar mer deltid och tar större ansvar för hem och familj. Nu behövs åtgärder för att kvinnor ska orka, kunna och vilja jobba längre.

SKLs senaste ekonomirapport visar att välfärdens finansiering försämras framöver. Behoven av välfärdstjänster växer snabbare än skatteintäkterna. Det är inte hållbart – antalet arbetade timmar i ekonomin måste öka. Tiden som vi är etablerade på arbetsmarknaden behöver förlängas. Pensionsgruppen har aviserat att ett förslag om höjd pensionsålder kan komma redan innan nästa val.

Men diskussionen behöver breddas till att också handla om tidigare inträde på arbetsmarknaden, färre antal sjukdagar och mer heltidsarbete.

För att uppnå det krävs åtgärder för ett friskare och mer jämställt arbetsliv!

Fortfarande år 2017 tar nämligen kvinnor i heterosexuella förhållanden generellt sett störst ansvar för hem, familj och relationer. En fjärdedel av alla kvinnor arbetar deltid, mot åtta procent av männen.

I Stockholms läns landsting är det genomsnittliga antalet sjukdagar per år dubbelt så högt för kvinnor som för män. Flest sjukdagar sker bland undersköterskor, skötare, kuratorer och barnmorskor, det vill säga kvinnodominerade yrkesgrupper som bygger den välfärd som vi alla litar på ska fungera när vi en dag blir sjuka eller föder barn.

Nu krävs ett målinriktat och strukturerat arbete för att förbättra den fysiska och psykiska arbetsmiljön för de som i dag blir utslitna. Som en mycket stor arbetsgivare har landstinget ett ansvar att gå före i det arbetet.

För ett längre, friskare och bättre arbetsliv ser jag följande behov: 

 Inför nya arbetstidsmodeller för bättre arbetsmiljö. Akutmottagningen på Karolinska Huddinge har infört en modell med arbetstidsförkortning som har lett till minskade sjuktal och mer tid för återhämtning – utan att påverka budget. Den typen av modeller bör spridas!

 Tiden för återhämtning måste bli längre. Det är dags att utreda en sjätte semestervecka. Med mer tid för återhämtning skapas ork för ett längre arbetsliv.

 Gör heltid till norm. Kommunal har länge drivit detta för sina medlemmar och även SKL lyfter det som en framtidsfråga. Ett jämställt arbetsliv ger en jämställd pension.

 Utred åtgärder för att sänka genomsnittlig examensålder och därmed tidigarelägga etableringen på arbetsmarknaden, exempelvis viss avskrivning av studielån när examen tas ut.

 Säkra en trygg välfärd. Med förskoleverksamheter det går att lita på skapas utrymme för att kunna och hinna arbeta heltid.

 Pendlingen måste bli tillförlitlig. I dag pendlar vi mer än vi har semester. Arbetsdagar förlängs när kollektivtrafiken sviker. Det måste till fler avgångar och kortare restid!

 Utöka möjligheten att arbeta hemifrån. Så kan tid omfördelas från pendling och samtidigt frigörs plats i kollektivtrafiken.

 Ta fler steg mot en individualiserad föräldraförsäkring. Att kvinnor tar ut nästan 80 procent av föräldraledigheten är en ojämlikhet som får ekonomiska följdeffekter genom hela livet.

Vi behöver förlänga tiden vi är etablerade på arbetsmarknaden. En hörnsten i det arbetet är åtgärder för ett längre, friskare och mer jämställt arbetsliv. Så kan vi trygga välfärdens finansiering också för kommande generationer.

Publicerat i:

Mitt parti bör släppa vinsttaket

Publicerat den 6 oktober, 2017

Skriver debattartikel i Dagens industri

Att regeringen nu tar steg för att stoppa vinstjakt i välfärden är välkommet. Särskilt positivt är att man lyssnat till synpunkterna om att sjukvården inte bör regleras på samma sätt som skolan och omsorgen.

Den nya utredning som ska tillsättas om vården bör inte få i uppgift att lämna förslag om ett vinsttak utan i stället fokusera på hur vården ska kvalitetssäkras. Erfarenheten av Moderaternas privatiseringar av Stockholmsvården visar att vinstuttaget hamnar utanför listan över problem.

För en tid sedan presenterade regeringen huvuddragen i dess kommande förslag för att stoppa vinstjakt i välfärden. Jag välkomnar att den därmed tar ett steg som de flesta svenskar vill se. Skattemedel ska gå till de gemensamma ändamål som de är avsedda för. Liksom regeringen är jag medveten om att de flesta privata välfärdsaktörer brinner för det de gör och bedriver verksamheter som uppskattas av elever, brukare och patienter. För dessa seriösa bolag kommer regeringens förslag inte att innebära något problem – förslaget är avsett att komma till rätta med avarterna.

Jag är särskilt glad att regeringen lyssnat till de synpunkter som bland annat jag och många remissinstanser fört fram om att sjukvården inte bör regleras på samma sätt som skolan och omsorgen. Dessa tre verksamheter är väsensskilt olika. Sjukvården är en komplex och i många stycken kapitalintensiv verksamhet där behoven av innovation är stora. I sjukvården är det ofta lättare än i skolan och omsorgen att både urskilja effekten av insatsen och att mäta kvalitet.

Den nya utredning som ska tillsättas om regleringen av sjukvården bör få ett annat direktiv än det Ilmar Reepalu fick för den nu avklarade Välfärdsutredningen. Jag säger detta inte bara mot bakgrund av skillnaderna mellan vård och andra välfärdsverksamheter, utan också mot bakgrund av de djupa problem som uppstått i sjukvården i landets största landsting de senaste åren.

Stockholms läns landsting har styrts av allianspartierna sedan valet 2006 och under denna period har de i högt tempo privatiserat vården. Över 35 vårdområden har styckats av i så kallade vårdval, eller ”kundval” som de först kallades. Därmed har Stockholm fått landets inte bara överlägset mest privatiserade vård utan också den dyraste. Stockholmsmoderaternas övertro på valfrihet för vårdbolagen har varit så febrig att inte ens andra M-styrda landsting velat följa i spåren. Inget annat landsting i landet kommer i närheten av Stockholm i antalet vårdval.

Uppstyckningen av vården har skapat ett vårdsystem som är svårorienterat och i vilket patienten i praktiken själv måste organisera mycket av sin vård. När vårdgivarna befinner sig på isolerade ”marknader” har de varken möjlighet eller incitament att ta något helhetsansvar för patienten.

Under 2016 kostade vårdvalen 1,4 miljarder skattekronor mer än de skulle ha gjort med en kostnadsutveckling i nivå med den övriga vården. Det betyder i sin tur att vårdvalen utarmar vårdcentraler och akutsjukvården, att flera hundra vårdplatser har stängts och att sjukvården i Stockholm har fått stora rekryteringsproblem. Dessa effekter drabbar patienterna och är helt oacceptabla.

I SKL:s stora jämförelse av kvaliteten i vården hamnade Stockholm på plats 15 av 21 landsting. Det finns alltså fjorton landsting som erbjuder bättre vård än Stockholm till lägre kostnad. Införandet av vårdval har också tvingat välfungerande verksamheter att lägga ner då Moderaterna inte vill att akutsjukhusen ”konkurrerar” med vårdvalsbolagen. Eller som i fallet med vårdval förlossning där en privat aktör lade ner på grund av bristande lönsamhet.

Socialdemokraterna i Stockholms läns landsting ser det som självklart att seriösa privata vårdgivare spelar en viktig roll i utvecklingen av svensk sjukvård. Detta bör dock i betydligt högre utsträckning ske via upphandling istället för genom fri etableringsrätt där vårdbolagen efter eget intresse bestämmer var de vill etablera sig. Dina behov som patient måste gå före vårdbolagens intressen.

Mot denna bakgrund förefaller det uppenbart att en ny statlig utredning inte har anledning att fokusera på vinsttak. Bättre vore om den analyserade effekterna av landstingspolitiska beslut om privata vårdgivares fria etableringsrätt, och hur skenande kostnader i vårdvalen kommit att utarma resten av vården utan att förstärka vårdens mångfald och patientens valfrihet.

Ett fortsatt fokus på vinstbegränsningar riskerar att polarisera debatten ytterligare utan att lösa verkliga problem. Kvalitet och valfrihet för patienterna gagnas varken av en naiv övertro på marknaden eller dogmatiska vinsttak.

Publicerat i:

SD vill förpassa oss kvinnor till 40-talet

Publicerat den 19 augusti, 2017

Skriver debattartikel i Aftonbladet tillsammans med Annika Strandhäll, Socialminister (S)

Sverigedemokraterna tar alla chanser att driva kvinnofientlig politik. I veckan har SD-toppen Paula Bieler argumenterat som om det inte vore det minsta kontroversiellt att sänka gränsen för fri abort från vecka 18 till vecka 12.

Det vore att allvarligt inskränka kvinnors rätt till deras kroppar. SD har även tidigare hävdat att svenska kvinnor ser abort som ett preventivmedel. Det är ett motbjudande påstående.

Men attacken mot abortfriheten stannar inte där. I Stockholms läns landsting lägger nu SD en motion om att så kallad ”samvetsfrihet” ska införas för barnmorskor så att de kan vägra att utföra aborter. Barnmorskeförbundets etiska råd har sagt att det kan begränsa vårdens tillgänglighet, urholka professionen och i förlängningen leda till ökad mödradödlighet.

Vi menar också att det borde kallas för vad det är: vårdvägran. Abort är en naturlig del av hälso- och sjukvården, och ska vara lika självklart att utföra för berörda medarbetare i vården som annan sjukvård.

SD talar också om en ”harmonisering till merparten av Europas länder” som ett viktigt skäl till att sänka gränsen för fri abort. I vanliga fall brukar SD argumentera för att EU inte ska lägga sig i vår lagstiftning. Anpassning till EU och Europa är alltså inga problem för SD – så länge det innebär en inskränkning av svenska kvinnors rättigheter.

Sverige ska aldrig ha som målsättning att anpassa sin lagstiftning till de minst progressiva länderna i Europa. SD:s politik är inget annat än kvinnofientlig och utgör ett allvarligt hot mot den rätt till abort som kvinnor kämpat för i generationer.

Det är oroväckande att vi år 2017 har ett abortmotståndarparti i Sveriges riksdag. Än mer bekymmersamt är att Moderaterna verka vilja samarbeta med dem. Kommer en röst på Moderaterna leda till inflytande för ett parti som vill begränsa aborträtten och förpassa kvinnor tillbaka åtskilliga decennier?

En röst på SD är inte bara en röst på ett rasistiskt parti med rötterna i nazismen. Det är också en röst på ett parti som inte värnar kvinnors rättigheter. För oss socialdemokrater är rätten till fri abort bergfast. En kvinna som väljer att genomgå en abort ska kunna räkna med att få ett professionellt och respektfullt bemötande från vården.

Sverige ska vara ett land som står upp för aborträtten både i Sverige och utomlands, kvinnors rätt till sin egen kropp måste alltid försvaras.

Annika Strandhäll, socialminister (S)

Erika Ullberg, oppositionslandstingsråd Stockholms läns landsting (S)

Publicerat i:

Satsa på väg Haninge–Kungens kurva

Publicerat den 29 juli, 2017

Skriver debattartikel i SvD tillsammans med partikamrater i riksdag och Stockholmsregionen

Tvärförbindelse Södertörn måste vara Storstockholms nästa statliga väginvestering. Vi socialdemokrater i Stockholmsregionen är överens, vi anser att regering och riksdag bör slutföra det arbete som två tidigare regeringar påbörjat och fullt ut finansiera Tvärförbindelse Södertörn i den kommande nationella planen för infrastrukturen.

När Stockholmarna har möjlighet att resa fritt, när företagen kan växa och när möjligheterna att arbeta och studera breddas, då frodas hela Storstockholms ekonomi och fler får möjlighet att ta steget in i arbetslivet och ett rikare liv. Brister i infrastrukturen får inte vara en begränsning för någon att starta ett företag, söka en utbildning eller ta ett jobb någonstans i vårt län. För det krävs satsningar på samtliga trafikslag och alla typer av resor: arbetspendling, nyttotrafik och fritidsresor.

Resorna in till city har länge varit väl utvecklade i Stockholm och blir ännu bättre med ökad pendeltågskapacitet i Citybanan och utbyggd tunnelbana till Nacka, Barkarby, Arenastaden och en ny röd linje. I det centrala bandet runt innerstaden har tvärförbindelserna förbättras under lång tid. Tvärbanan växer från Sickla till Solna, Kista och Sollentuna. Essingeleden har kopplats samman med Södra och Norra länken. I det yttre bandet binder Norrortsleden samman E4 med E18 och Förbifarten blir en viktig ny koppling mellan norra och södra länet. Tvärförbindelse Södertörn är nästa pusselbit som binder samman kommunerna i södra länshalvan och länet som helhet.

Från Tyresö i öster till Nykvarn i väster växer företagen som svampar på hösten. I Nynäshamn byggs Norviks hamn som ersätter containerhamnen i Frihamnen i centrala Stockholm, i Flemingsberg byggs en helt ny stadskärna, i Södertälje investerar AstraZeneca i en ny fabrik för bioläkemedel, i Kungens Kurva växer snart  4200 bostäder fram bland företag och handel och bildar en ny stadskärna med Skärholmen. Centrala Haninge växer med tät stadsbebyggelse från dagens 18 000 invånare till 60 000 år 2050. Alla dessa vitala funktioner kan inte bindas samman via Stockholm city, det behövs goda tvärförbindelser för både kollektivtrafik, bil och cykeltrafik.

Den snabbaste vägen från Haninge centrum till Kungens kurva eller Botkyrka går idag över Stockholms närförorter, nämligen genom Södra länken. En omväg på drygt 10 kilometer. Skälet är att väg 259 av landsvägsstandard mellan Jordbro och Fittja redan i dag är underdimensionerad. Vägsträckan är Storstockholms mest olycksdrabbade och trafikeras hela dygnet av en hög andel tung godstrafik. Från Gladökvarn, Jordbro företagspark och Nynäshamn rullar den viktiga godstrafiken. Var femte fordon på sträckan är en tung transport. Gång- och cykelnätet är ytterst begränsat, de oskyddade trafikanterna har inget annat val än att ge sig ut på den tungt trafikerade landsvägen.

Problemen är inte nya men kommer att växa i takt med tiden. Lösningen: en ny tvärförbindelse på Södertörn har funnits med i både S- och M-ledda regeringars infrastrukturplanering sedan 2004 men har av olika skäl skjutits på framtiden. I dagsläget är redan merparten av vägen finansierad i den nationella planen för infrastrukturen och byggstart planeras till 2020.

Trafikverket har valt en sträckning som samtliga berörda kommuner står bakom. För att minimera påverkan på miljön går förbindelsen i stora delar längs sträckningen för redan befintlig väg 259 och i tunnel under Haningeskogen för att skydda viktiga naturvärden. I detta nu pågår den sista planeringen kring exakt sträckning där Trafikverket arbetar för att minimera påverkan på känslig natur och boendemiljö och utforma bästa anslutningar till viktiga knutpunkter.

Tvärförbindelse Södertörn är nödvändig för förbättrad trafiksäkerhet, ökat bostadsbyggande, företagande och arbetspendling. Utan tvärförbindelsen till E4 kan heller inte hela potentialen på 300 000 containrar per år i den nya containerhamnen Norvik nyttjas fullt ut. Den är också en förutsättning för att kunna bygga Stockholmsbågen, en superbusslinje på tvären genom hela länet via Förbifarten, från Tyresö till Täby. Ett nödvändigt tillskott i Storstockholms trafiksystem för snabbare arbetspendling.

Socialdemokraterna i Storstockholm har tillsammans pekat ut de tre viktigaste statliga investeringarna i vår region. Dessa tre är fyra tågspår mellan Uppsala och Stockholm, Tvärförbindelse Södertörn och infrastruktur för en ny superbusslinje från Tyresö till Täby, den så kallade Stockholmsbågen. Vi är överens regionalt, arbetet med Tvärförbindelse Södertörn är den högst prioriterade vägutbyggnaden och byggstart behöver ske 2020. Regeringen behöver med riksdagens godkännande fastslå de ytterligare medel som kvarstår för Tvärförbindelse Södertörn i den nationella planen för infrastruktur från 2018.

Erika Ullberg (S)

finanslandstingsråd i opposition, Stockholms läns landsting

Jan Valeskog (S)

biträdande finansborgarråd Stockholms stad

Åsa Westlund (S)

riksdagsledamot, ledamot i näringsutskottet

Teres Lindberg (S)

riksdagsledamot, suppleant Trafikutskottet

Ebba Östlin (S)

kommunstyrelsens ordförande Botkyrka

Meeri Wasberg (S)

kommunstyrelsens ordförande Haninge

Claes Thunblad (S)

kommunstyrelsens ordförande Järfälla

Patrik Isestad (S)

kommunstyrelsens ordförande Nynäshamn

Boel Godner (S)

kommunstyrelsens ordförande Södertälje

Camilla Janson (S)

kommunstyrelsens ordförande Upplands-Bro

Publicerat i:

Backa inte – bygg fyrspår Stockholm till Uppsala

Publicerat den 25 juni, 2017

Skriver debattartikel i SvD tillsammans med Karin Wanngård, Marlene Burwick och Börje Wennberg

Under kommande år ska regeringen lägga fram förslag på de närmsta tolv årens infrastrukturinvesteringar. Socialdemokraterna gick till val på att påbörja utbyggnaden av fyrspår hela vägen mellan Stockholm och Uppsala. Sträckan är nödvändig för ökad konkurrenskraft och ökat bostadsbyggande. Men efter att Trafikverkets projektledare sagt att det ser ut att bli ”ganska svårt att få till en fyrspårsutbyggnad till Uppsala” är vi rädda att utbyggnaden uteblir i kommande infrastrukturplan. Något som skulle få mycket negativa konsekvenser.

I dag lever och jobbar drygt en fjärdedel av Sveriges befolkning i regionen Stockholm-Uppsala och området står för ungefär en tredjedel av allt värde som produceras i landet. Varje dag beger sig 25 000 pendlare ut för att resa längs järnvägssträckan mellan våra städer.

Det är lite som talar för att arbetsmarknadsregionen Stockholm-Uppsala kommer minska i betydelse.

Men utvecklingen sker inte av sig själv. Tvärtom, en förutsättning för fortsatt utveckling kräver beslut på alla tre parlamentariska nivåer i syfte att stärka regionens globala konkurrenskraft. Uteblivna eller felprioriterade beslut riskerar i stället att hålla tillbaka utvecklingen.

Ett för vår region avgörande beslut är att ge hela sträckan Stockholm–Uppsala fyrspårig järnväg. Dess strategiska vikt till trots har den under lång tid varit kraftigt eftersatt. Sträckan är utpekad som central av hela Mälardalsregion och av stor strategisk vikt då den utgör en flaskhals med stor påverkan på järnvägstrafiken längs Norrlandskusten.

De negativa effekterna av att företag och entreprenörer väljer bort att etablera sig i vår region på grund av den brist på bostäder, som i sin tur försvårar kompetensförsörjningen, är en tillväxtbroms som kostar hela Sverige jobb och uteblivna skatteintäkter. En ny rapport visar att samhället går miste om 400 miljoner kronor varje år som bygget av fyrspår fördröjs.

När vi tog över efter åtta års borgerligt styre i såväl våra kommuner som i riket var bostadsbyggandet kraftigt eftersatt. I dag tillhör Uppsala och Stockholm de kommuner som tagit ledarskap för ökat bostadsbyggande. Vi har vänt utvecklingen, bostadsbyggandet når rekordnivåer men vi har ändå långt kvar. Uppsala och Stockholm har fortfarande en mycket stor bostadsbrist, till det visar befolkningsprognoserna att vi år 2050 kommer vara uppemot en miljon fler invånare i våra två län.

Redan i dag har Uppsala och Knivsta kommun utbyggnadsklara planer på 60 000 bostäder, vilka är knutna till utbyggnad av nya spår. Till det kommer ytterligare möjligheter för bostadsbyggande i Stockholm. Det finns ingen tilltänkt järnvägssträcka i Sverige som skulle kunna skapa lika många bostäder per kilometer som fyrspår mellan Stockholm och Uppsala.

Det går heller inte att bortse från den förstärkta globala konkurrenskraft som nya spår skulle ge. Vår region är i en position där konkurrensen inte bara sker i förhållande till andra svenska regioner. I företagens styrelserum jämförs vi i stället med starka globala regioner som Toronto, Hamburg eller Köpenhamn. Bättre förbindelser behövs för att kunna bygga ihop och skapa den konkurrenskraft som sträcker sig från Astra Zeneca i Södertälje till Akademiska sjukhuset i Uppsala.

När EU nu ska besluta om var läkemedelsmyndigheten, EMA, ska placeras efter Storbritanniens utträde ur EU är vi med och konkurrerar. I vår region finns en stor majoritet av life science-verksamheten i landet. Men ska vi vara aktuella för etableringar av den här karaktären förutsätter det att vi kan erbjuda goda kommunikationer och en bra bostadsmarknad. Vi får inte spela bort korten för att vår infrastruktur inte håller.

Vi förstår att det är många bra projekt som ska värderas när infrastrukturplaneringen slås fast. Konkurrensen är tuff. Men stödet är brett inom hela Mälardalen samt bland flera av Norrlandslänen.

Vi vet att vår partiledning egentligen delar vår bild. När Socialdemokraterna i valrörelsen presenterade vilka förstärkningar man ville göra i infrastrukturen var just fyrspår mellan Stockholm och Uppsala en tydligt utpekad sträcka. Nu är det dags att regeringen går från ord till handling. Då fick vi kritik från inte minst borgerligt håll om att förslagen var orealistiska. Vi hoppas att den nu socialdemokratiskt ledda regeringen inte ger dem rätt nu.

Marlene Burwick (S)
kommunstyrelsens ordförande Uppsala kommun

Erika Ullberg (S)
oppositionslandstingsråd Stockholms län

Karin Wanngård (S)
finansborgarråd Stockholm stad

Börje Wennberg (S)
regionstyrelsens ordförande Uppsala län

Publicerat i:

Seriösa sjukvårdspartier prioriterar inte som SD

Publicerat den 14 juni, 2017

Sverigedemokraterna försöker framställa sig som det nya sjukvårdspartiet. Deras budgetförslag i Stockholms läns landsting gör dem inte trovärdiga som ett sådant. Kort sagt leder partiets besatthet av invandrare till att de gör prioriteringar som inget seriöst sjukvårdsparti skulle göra.

Efter mer än tio år med alliansstyre befinner sig vården i Stockholms län i kris. Trots att Stockholm har ekonomiska förutsättningar som andra landsting bara kan drömma om går personalen på knäna samtidigt som väntetiderna på akutmottagningarna kan uppgå till 40 timmar. 500 vårdplatser är stängda och förlossningsvården har en kapacitetsbrist som motsvarar 3 000 förlossningar om året. I SKL:s stora jämförelse av kvaliteten i vården placerade sig Stockholm på plats 15 av 21 landsting. Alliansen fortsätter att privatisera vården genom fler dyra vårdval, trots att Stockholmsvårdens problem till stor del beror på att sådana privatiseringar tagit resurser från övrig vård.

Mot denna bakgrund har Sverigedemokraterna förklarat att de vill bli det nya sjukvårdspartiet. I veckan lade de sitt budgetförslag för Stockholms läns landsting på bordet i landstingsfullmäktige.

Jag respekterar Sverigedemokraternas väljare och vill vinna deras förtroende i nästa val. Av det skälet, och eftersom jag tycker att jämlik vård är en central del av vår svenska välfärdsmodell, har jag granskat SD:s budget. Några viktiga slutsatser kan dras.

SD har inga förslag om hur vårdcentralerna ska utvecklas. Inga förslag om akutvården. De skriver sex rader om vården av de äldre. Åtta rader om de vårdval som alltså orsakat många av länets vårdproblem. Tio rader om förlossning – utan att nämna att vårdval förlossning orsakat den kapacitetsbrist som råder.

stället för att ta dessa centrala vårdområden på allvar lägger Sverigedemokraterna tonvikten vid ambulansverksamheten. Den ägnas 7 av de 21 sidorna (!) i budgetens vårdavsnitt. Tre sidor ägnas frågor som rör nyanlända, migranter och individer från andra kulturer – saker som inte är oproblematiska men som jämfört med Stockholmsvårdens övriga bekymmer är fullständigt perifera. Intressant nog vill SD ”spara” 120 miljoner kronor på landstingets tolkverksamhet, vilken under 2016 kostade 101 miljoner. SD argumenterar som om de inte visste att migrationspolitiken lagts om och att regeringen ersätter landstingens tillfälligt ökade kostnader för asylsjukvård.

Kort sagt leder Sverigedemokraternas besatthet av invandrare till att de gör prioriteringar som inget seriöst sjukvårdsparti skulle göra. Deras budget visar att partiet varken förstår Stockholmsvårdens problem eller har lösningar på dem.

I kontrast till Sverigedemokraternas brist på lösningar presenterar Socialdemokraterna i sitt budgetförslag ett alternativ för vården i Stockholms läns landsting – Vårdsamverkan Stockholm. Modellen är utvecklad i bred dialog med patientföreningar, vårdprofessionerna, experter och vårdbolag och vilar på tre principer: enkelhet, valfrihet och ansvar. Som patient ska du bli omhändertagen från din första kontakt med vården till det att din behandling är avslutad. Din vård ska präglas av vårdgivarnas samarbete kring dina behov, inte av deras konkurrens.

Demokrati, jämlikhet och en human människosyn är utgångspunkterna för all socialdemokratisk politik. Med seriösa, genomarbetade och ekonomiskt ansvarsfulla förslag så som Vårdsamverkan Stockholm låter vi patientens behov gå före vårdbolagens, och vårdens pengar gå till vård.

Publicerat i:

Mitt parti bör släppa vinsttaket

Publicerat den 13 juni, 2017



Skriver debattartikel i Dagens industri

Att regeringen nu tar steg för att stoppa vinstjakt i välfärden är välkommet. Särskilt positivt är att man lyssnat till synpunkterna om att sjukvården inte bör regleras på samma sätt som skolan och omsorgen.
Den nya utredning som ska tillsättas om vården bör inte få i uppgift att lämna förslag om ett vinsttak utan i stället fokusera på hur vården ska kvalitetssäkras. Erfarenheten av Moderaternas privatiseringar av Stockholmsvården visar att vinstuttaget hamnar utanför listan över problem.

För en tid sedan presenterade regeringen huvuddragen i dess kommande förslag för att stoppa vinstjakt i välfärden. Jag välkomnar att den därmed tar ett steg som de flesta svenskar vill se. Skattemedel ska gå till de gemensamma ändamål som de är avsedda för. Liksom regeringen är jag medveten om att de flesta privata välfärdsaktörer brinner för det de gör och bedriver verksamheter som uppskattas av elever, brukare och patienter. För dessa seriösa bolag kommer regeringens förslag inte att innebära något problem – förslaget är avsett att komma till rätta med avarterna.

Jag är särskilt glad att regeringen lyssnat till de synpunkter som bland annat jag och många remissinstanser fört fram om att sjukvården inte bör regleras på samma sätt som skolan och omsorgen. Dessa tre verksamheter är väsensskilt olika. Sjukvården är en komplex och i många stycken kapitalintensiv verksamhet där behoven av innovation är stora. I sjukvården är det ofta lättare än i skolan och omsorgen att både urskilja effekten av insatsen och att mäta kvalitet.

Den nya utredning som ska tillsättas om regleringen av sjukvården bör få ett annat direktiv än det Ilmar Reepalu fick för den nu avklarade Välfärdsutredningen. Jag säger detta inte bara mot bakgrund av skillnaderna mellan vård och andra välfärdsverksamheter, utan också mot bakgrund av de djupa problem som uppstått i sjukvården i landets största landsting de senaste åren.

Stockholms läns landsting har styrts av allianspartierna sedan valet 2006 och under denna period har de i högt tempo privatiserat vården. Över 35 vårdområden har styckats av i så kallade vårdval, eller ”kundval” som de först kallades. Därmed har Stockholm fått landets inte bara överlägset mest privatiserade vård utan också den dyraste. Stockholmsmoderaternas övertro på valfrihet för vårdbolagen har varit så febrig att inte ens andra M-styrda landsting velat följa i spåren. Inget annat landsting i landet kommer i närheten av Stockholm i antalet vårdval.

Uppstyckningen av vården har skapat ett vårdsystem som är svårorienterat och i vilket patienten i praktiken själv måste organisera mycket av sin vård. När vårdgivarna befinner sig på isolerade ”marknader” har de varken möjlighet eller incitament att ta något helhetsansvar för patienten.

Under 2016 kostade vårdvalen 1,4 miljarder skattekronor mer än de skulle ha gjort med en kostnadsutveckling i nivå med den övriga vården. Det betyder i sin tur att vårdvalen utarmar vårdcentraler och akutsjukvården, att flera hundra vårdplatser har stängts och att sjukvården i Stockholm har fått stora rekryteringsproblem. Dessa effekter drabbar patienterna och är helt oacceptabla.

I SKL:s stora jämförelse av kvaliteten i vården hamnade Stockholm på plats 15 av 21 landsting. Det finns alltså fjorton landsting som erbjuder bättre vård än Stockholm till lägre kostnad. Införandet av vårdval har också tvingat välfungerande verksamheter att lägga ner då Moderaterna inte vill att akutsjukhusen ”konkurrerar” med vårdvalsbolagen. Eller som i fallet med vårdval förlossning där en privat aktör lade ner på grund av bristande lönsamhet.

Socialdemokraterna i Stockholms läns landsting ser det som självklart att seriösa privata vårdgivare spelar en viktig roll i utvecklingen av svensk sjukvård. Detta bör dock i betydligt högre utsträckning ske via upphandling istället för genom fri etableringsrätt där vårdbolagen efter eget intresse bestämmer var de vill etablera sig. Dina behov som patient måste gå före vårdbolagens intressen.

Mot denna bakgrund förefaller det uppenbart att en ny statlig utredning inte har anledning att fokusera på vinsttak. Bättre vore om den analyserade effekterna av landstingspolitiska beslut om privata vårdgivares fria etableringsrätt, och hur skenande kostnader i vårdvalen kommit att utarma resten av vården utan att förstärka vårdens mångfald och patientens valfrihet.

Ett fortsatt fokus på vinstbegränsningar riskerar att polarisera debatten ytterligare utan att lösa verkliga problem. Kvalitet och valfrihet för patienterna gagnas varken av en naiv övertro på marknaden eller dogmatiska vinsttak.

Publicerat i:

Dags att satsa på vårdcentralerna i Norrtälje

Publicerat den 2 juni, 2017

Skriver debattartikel i Norrtälje tidning

Det är hög tid att byta inriktning på sjukvårdspolitiken i Stockholms läns landsting. Marknadstänkandet har gått för långt. Det är dags att prioritera samarbete före konkurrens, skriver Erika Ullberg.

I dag är över 500 vårdplatser stängda inom akutsjukvården och sjuka patienter får vänta på uppemot 40 timmar i väntrummet. Personalen flyr för att de inte orkar jobba kvar och samtidigt rusar kostnaderna för Nya Karolinska och andra illa skötta upphandlingar.

Alliansens budget för 2018 som presenterades förra veckan visar inga tecken på att allianspartierna är beredda att ompröva sin politik – det som har skapat själva vårdkrisen.Det är hög tid att byta inriktning på sjukvårdspolitiken i Stockholms läns landsting. Marknadstänkandet har gått för långt. Det är dags att prioritera samarbete före konkurrens.

Vårt alternativ till den privatiseringsmodell som skapat dagens problem heter Vårdsamverkan Stockholm. Med den låter vi patienters behov, inte vårdbolagens intressen, styra sjukvården. Vi styr om resurser från dyra privatiseringar, och den byråkrati- och konsultexplosion de skapat, till patienterna i sjukvården. Och till den hårt kämpande sjukvårdspersonalen.

Vi socialdemokrater lyssnar på patienterna, personalen och experterna. Därför vi vill förbättra vårdcentralerna i Norrtälje och i övriga länet så att alla får möjlighet till bra vård nära hemmet.

I vår budget föreslår vi att du som patient ska du ha tillgång till EVA (egen vårdansvarig) på din vårdcentral, som lotsar dig rätt i vården. Vi föreslår också att vårdtjänsterna ska digitaliseras så att du kan ha läkarkontakt genom videosamtal. Andra budgetförslag är hembesök av jourläkarbilar för de som inte kan eller bör lämna hemmet. Närakuter med röntgen gör också att vården kan effektiviseras.

Medarbetarna i sjukvården bär upp sin verksamhet med kompetens och närmast heroiska insatser som de har all anledning att vara stolta över, de behöver en bättre löneutveckling, möjlighet till fortbildning och flexibla scheman.

De styrande landstingsmoderaterna har inga lösningar på sjukvårdskrisen. Sjukvårdens utmaningar är vad landstingsvalet 2018 kommer att handla om.

Publicerat i:

Vårdbolagen viktigare för M än patienterna

Publicerat den 23 maj, 2017

Skriver i Dagens Samhälle tillsammans med Ingela Nylund Watz, riksdagsledamot (S)

I förra veckan presenterade alliansen i Stockholms läns landsting sin budget för 2018. Trots en högkonjunktur och ekonomiska förutsättningar som andra landsting endast kan drömma om uteblir de satsningar som landstinget behöver för att vända vårdkrisen. I stället ser vi mer av det som är bakgrunden till krisen: vårdval och privatiseringar.

Det moderatledda landstingsstyrets politik med långtgående privatiseringar har orsakat kris i Stockholmsvården. I dag är över 500 vårdplatser stängda inom akutsjukvården och sjuka patienter får vänta på uppemot 40 timmar i väntrummet.

Personalen flyr för att de inte orkar jobba kvar och samtidigt rusar kostnaderna för Nya Karolinska och andra illa skötta upphandlingar. Alliansens budget för 2018 visar inga tecken på att de är beredda att ompröva sin politik, det som har skapat själva vårdkrisen.

I samband med budgetsläppet kritiserade landstingsmoderaterna det rådande skatteutjämningssystemet. Skatteutjämningssystemet kan man ha synpunkter på. Systemet som i grunden beslutades av regeringen Reinfeldt ger dock inte landstingsmoderaterna frikort från ansvar över bristerna i vården.

Stockholm har den högsta landstingsskatten i riket och den överlägset högsta skattekraften per invånare. Befolkningen är relativt friskare och många arbetar eller studerar. I Stockholm måste varje person i arbetsför ålder bara försörja 0,66 personer utöver sig själv, medan motsvarande siffra för riket i övrigt är 0,74. Viktigast av allt: befolkningen växer kraftigt, främst för att det föds så många barn. Jämfört med andra landsting och regioner är Stockholms ekonomiska förutsättningar i toppklass.

Effekterna syns i den offentliga ekonomin. I Stockholms läns landsting ökade skatteintäkterna förra året med smått otroliga 5,7 procent efter inräknat statliga bidrag och betalning till utjämningssystemet. Jämför det med rikssnittet på 3,3 procent samma år. De ansvariga moderata landstingsråden beskriver normaliseringen av det ekonomiska läget som oroande med hänvisning till skatteutjämningssystemet.

Men det är inte storleken på kostymen som är problemet utan de växande kostnaderna som gör att kostymen inte räcker till. Alliansens hantering av Nya Karolinska och ständigt nya kostnadsdrivande privatiseringar trots protester från såväl professionen, patientföreningar och forskare är tydliga exempel.

Stockholms läns landstings skatteintäkter fortsätter växa med mer än 2 miljarder kronor nästa år. Dessutom drar Stockholmslandstinget stor fördel av att den rödgröna regeringen satsat på välfärden, bland annat på förlossningsvård, flyktingmottagande och läkemedel för barn. Totalt ger den S-ledda regeringens välfärdssatsningar Stockholms läns landsting 530 miljoner kronor per år.

Alliansens nya budget räddades återigen av regeringens välfärdssatsningar. Vårdens problem i Stockholm är att Stockholmslandstingets pengar går till så mycket mer än vård. Inhyrda konsulter, byråkrati till följd av kontroll av vårdvalsprivatiseringarna och upphandlingar tar resurser från sjukvården.

Så länge Moderaterna fortsätter driva en ideologisk privatiseringspolitik som prioriterar vårdbolagen före patienterna och där vårdens pengar inte går till vård är förlorarna Stockholms skattebetalare, patienter och vårdpersonal.

Publicerat i:

Ingen ska bli avvisad från förlossningen

Publicerat den 17 maj, 2017

Skriver debattartikel i Aftonbladet tillsammans med Åsa Westlund, Riskdagsledamot (S)

Stockholms förlossningsvård är i kris. Antalet kvinnor som avvisas när de ska föda, och istället får ta sig till ett annat landsting ökar. Hittills i år har antalet kvinnor som tvingats föda utanför länet tredubblats jämfört med förra året. Samtidigt är andelen kvinnor med förlossningsskador högst i landet.

Visst går det i de flesta fall bra, men det räcker inte. Alla ska kunna lita på att få den vård de behöver när de behöver den, det gäller även födande kvinnor och deras barn.

BB Sophia är den enda klinik som öppnats sedan Alliansen införde ”vårdval förlossning”. Samtidigt växer länet snabbt och det behövs fler förlossningsplatser. Men tyvärr tycks inte den styrande Alliansen vara beredd att ompröva sin politik, trots att den inte fungerar i verkligheten. Hur länge tänker de vänta med armarna i kors? Och till vilket pris?

Ingen kvinna i aktivt värkarbete ska tvingas uppleva den otrygghet och stress som det innebär att bli avvisad från det egna landstinget. Stockholms län har dessutom förutsättningar i form av ekonomi, utbildad personal och flera akutsjukhus med fungerande förlossningsavdelningar som andra landsting bara kan drömma om.

Men personalen orkar och vill inte arbeta heltid – eller alls i förlossningsvården – under rådande förutsättningar. Barnmorskor som springer mellan flera förlossningsrum, inte hinner ge den vård och smärtlindring som behövs, och själva inte mår bra. Det är inte värdigt förlossningsvården i Stockholms län år 2017.

Men den styrande Alliansen är passiv och visar fortfarande en naiv övertro på att marknaden ska lösa uppgiften.

Det är uppenbart att systemet med ”vårdval förlossning”, det vill säga fri etablering för vårdföretag, inte fungerat som medicin för förlossningsvården. Tvärtom har det försvårat exempelvis möjligheten att beställa mer förlossningskapacitet och få igång en förlossning på S:t Görans sjukhus.

Nu skjuter man återigen upp öppnandet av en ny förlossningsklinik på S:t Görans sjukhus. Hur den kommande sommaren inom förlossningsvården kommer att bli är ett stort orosmoln med många vikarier och ökat patienttryck.

Vi socialdemokrater konstaterar att Stockholms förlossningsvård har en kronisk brist på platser och personal. Det är dags för politiskt ansvar. Landstinget får i år ytterligare nästan 100 miljoner av den röd-gröna regeringen för att förbättra förlossningsvården och kvinnors hälsa.

Det kallas föraktfullt för ”valfläsk” av den moderatledda landstingsledningen. Men vi kräver att pengarna används för att minska förlossningsskador, förbättra arbetsmiljön och öppna fler förlossningsplatser!

Vi kräver:

Öppna en ny förlossningsklinik på S:t Görans sjukhus

Avskaffa marknadstänkandet och anta en plan för förlossningsvården

Starta en barnmorskeledd enhet på Karolinska Sjukhuset i Huddinge

Satsa på en ”barnmorska hela vägen” som erbjuder den gravida kvinnan en sammanhållen vårdkedja under graviditet, förlossning och eftervård.

Inför målet om en barnmorska per kvinna i aktiv förlossning och minskade förlossningsskado.

Stockholms läns landsting har alla förutsättningar att erbjuda en bra förlossningsvård. Med våra förslag är vi övertygade om att både kvinnor och nyfödda skulle få en bättre förlossning samtidigt som arbetsvillkoren för de som jobbar i vården skulle förbättras.

 

Publicerat i:

Alla stockholmare ska ha en egen vårdansvarig

Publicerat den 5 maj, 2017

Skriver debattartikel i SvD tillsammans med Dag Larsson (S)

Nu presenterar vi Vårdsamverkan Stockholm – vårt alternativ till den styrande alliansens krisande privatiseringspolitik i Stockholms läns landsting. Modellens bärande principer handlar om enkelhet, ansvar och valfrihet och kommer att vägleda vår politik i flera år framöver.

I Stockholm ska du kunna lita på vården. Du ska kunna känna dig trygg med att du får en tid på vårdcentralen innan ditt halsont hunnit gå över, att du slipper dygnslånga väntetider på akuten och att det finns en plats till dig när det är dags för din förlossning. Du ska kunna välja mellan olika vårdgivare, men också veta att vården tar ansvar och leder dig rätt även om du inte kan eller vill välja. Du ska kunna vara säker på att din läkare väljer behandling efter vad som är bäst för dig, inte efter vad som ger bäst betalt. Och du ska få den bästa vården i landet.

Tyvärr gäller inte detta i Stockholm idag. Den moderatledda Alliansen har styrt Stockholms läns landsting i tio år. Trots att de har haft ekonomiska förutsättningar som andra landsting bara kan drömma om – stark befolkningstillväxt och ekonomisk tillväxt, landets överlägset högsta skattekraft per invånare och landets högsta landstingsskatt – kan deras resultat bäst beskrivas med ordet kris. Deras privatiseringar genom så kallade vårdval har styckat upp vården i mer än 30 isolerade områden, och blivit så dyra att nödvändiga satsningar på annan vård inte kunnat ske.

Konsekvenserna är tydliga. I akutvården råder kaos med väntetider som kan uppgå till 40 timmar. Patienter, däribland många äldre, måste vårdas i sjukhusens korridorer eftersom mer än 500 vårdplatser är stängda. Drygt 4 600 operationer ställdes in under 2016; en ökning med 24 procent från 2015. I SKL:s ”resultatöversikt för 16 vårdområden” ligger Stockholm på plats 15 av 21 landsting. Sjuksköterskorna i länet arbetade så mycket övertid under 2016 att övertidsersättningen motsvarade kostnaden för 250 heltidstjänster. Valfriheten är en illusion för den som tvingas åka till ett annat län för att föda sitt barn.

Publicerat i:

S-kongressen måste markera mot vårdvalen

Publicerat den 7 april, 2017

Skriver debattartikel i Dagens Samhälle tillsammans med Dag Larsson, oppositionslandstingsråd (S)

Tio års alliansstyre har skapat kaos inom vården i Stockholms läns landsting. Mot bakgrund av detta tar vi med oss följande krav till S-kongressen: Markera tydligt mot privatiseringar genom så kallade vårdval.

I förra veckan briserade ännu en vårdskandal i det alliansstyrda Stockholms läns landsting. Det avslöjades att en privat gynekologiklinik ger sina läkare mer i lön ju mer de skär i sina patienter, med följd att kliniken har en långt större andel kirurgiska ingrepp än andra kliniker i länet.

Kliniken är verksam inom vårdvalen – det system för privatisering av vården som har varit den bärande idén i landstingsalliansens politik de senaste tio åren. Att vårdvalen skapar osunda incitament är förstås allvarligt nog, men det är långt ifrån det enda problem de medfört. En ledande vårdexpert beskriver Stockholmsvården som ineffektiv, höggradigt splittrad och dyr. Vårdvalen kostade drygt 1,3 miljarder kronor mer bara under 2016 än de skulle ha gjort med en normal kostnadsutveckling. Det är pengar som borde gått till personal och vårdcentraler.

Nu råder istället kaos i akutvården, med väntetider som kan uppgå till 40 timmar. Patienter, däribland många äldre, måste vårdas i sjukhusens korridorer eftersom mer än 500 vårdplatser är stängda. I SKL:s stora ”resultatöversikt för 16 vårdområden” ligger Stockholm på plats 15 av 21 landsting. Inkompetent ekonomistyrning har medfört att investeringar för 8 miljarder kronor sannolikt måste strykas i nästa års budget.

Alliansen har styrt Stockholms läns landsting i tio års tid med ekonomiska förutsättningar andra landsting bara kan drömma om. Hur kan resultatet vara kris och överansträngd ekonomi?

Svaret stavas ”ideologiska skygglappar”. Vårdvalsprivatiseringarna har gjorts mot bättre vetande och utan att det funnits någon större efterfrågan. I en rapport rekommenderar den oberoende vårdexperten Göran Stiernstedt att tills vidare sätta stopp för ytterligare vårdval och avsevärt reducera de befintliga till antalet. Nyligen framförde elva professorer och vårdexperter skarp kritik mot hur vårdvalssystemet bryter sönder vårdkedjor och försvårar både forskning och utbildning (SvD 9/3 samt 21/3).

Beslutet att införa vårdval inom reumatologin möttes med ett ramaskri – från reumatikernas egen organisation. I en undersökning som Socialdemokraterna låtit Novus genomföra framgår att 73 procent av stockholmarna vill ha ett vårdsystem som syftar till maximal samordning och helhetsansvar för patienten, att jämföra med 16 procent som vill ha ett system med konkurrens och maximal valfrihet. Det är en hård dom över landstingsalliansens tio år vid makten.

Mot denna bakgrund tar vi, i egenskap av oppositionsråd och kongressombud, med oss följande krav till Socialdemokraternas stundande partikongress.

Kongressen måste i sitt huvuddokument, de politiska riktlinjerna, göra en tydlig markering mot privatiseringar genom så kallade vårdval. Särskilt måste kongressen uttala att obligatoriet med vårdval i primärvården (”tvångs-LOV”) ska rivas upp. Riksrevisionen visade i en rapport 2014 att vårdvalsreformen gynnat socioekonomiskt starka områden och medfört ett mindre jämlikt vårdutnyttjande. Det borde vara oacceptabelt för alla socialdemokrater.

I Stockholm finns redan en snårskog av vårdval. Om Socialdemokraterna får väljarnas förtroende att leda Stockholms läns landsting efter nästa val kommer vi att reformera vården på ett ansvarsfullt sätt och med värnande av patientens valfrihet. Valfriheten är för oss en självklarhet, och vi ser att moderatstyrets privatiseringsiver i flera fall lett till mindre valfrihet när välfungerande verksamheter tvingats lägga ner. Vår princip är att vårdens pengar ska gå till vård och att patientens behov ska gå före vårdbolagens intressen.

Vår rekommendation till andra landsting är dock tydlig: experimentera inte med vårdval om ni vill undvika den svåra situation som landstingsalliansen försatt Stockholm i. Den uppmaningen tar vi med oss till Socialdemokraternas partikongress.

 

 

Publicerat i: