Mitt parti bör släppa vinsttaket

Publicerat den 6 oktober, 2017

Skriver debattartikel i Dagens industri

Att regeringen nu tar steg för att stoppa vinstjakt i välfärden är välkommet. Särskilt positivt är att man lyssnat till synpunkterna om att sjukvården inte bör regleras på samma sätt som skolan och omsorgen.

Den nya utredning som ska tillsättas om vården bör inte få i uppgift att lämna förslag om ett vinsttak utan i stället fokusera på hur vården ska kvalitetssäkras. Erfarenheten av Moderaternas privatiseringar av Stockholmsvården visar att vinstuttaget hamnar utanför listan över problem.

För en tid sedan presenterade regeringen huvuddragen i dess kommande förslag för att stoppa vinstjakt i välfärden. Jag välkomnar att den därmed tar ett steg som de flesta svenskar vill se. Skattemedel ska gå till de gemensamma ändamål som de är avsedda för. Liksom regeringen är jag medveten om att de flesta privata välfärdsaktörer brinner för det de gör och bedriver verksamheter som uppskattas av elever, brukare och patienter. För dessa seriösa bolag kommer regeringens förslag inte att innebära något problem – förslaget är avsett att komma till rätta med avarterna.

Jag är särskilt glad att regeringen lyssnat till de synpunkter som bland annat jag och många remissinstanser fört fram om att sjukvården inte bör regleras på samma sätt som skolan och omsorgen. Dessa tre verksamheter är väsensskilt olika. Sjukvården är en komplex och i många stycken kapitalintensiv verksamhet där behoven av innovation är stora. I sjukvården är det ofta lättare än i skolan och omsorgen att både urskilja effekten av insatsen och att mäta kvalitet.

Den nya utredning som ska tillsättas om regleringen av sjukvården bör få ett annat direktiv än det Ilmar Reepalu fick för den nu avklarade Välfärdsutredningen. Jag säger detta inte bara mot bakgrund av skillnaderna mellan vård och andra välfärdsverksamheter, utan också mot bakgrund av de djupa problem som uppstått i sjukvården i landets största landsting de senaste åren.

Stockholms läns landsting har styrts av allianspartierna sedan valet 2006 och under denna period har de i högt tempo privatiserat vården. Över 35 vårdområden har styckats av i så kallade vårdval, eller ”kundval” som de först kallades. Därmed har Stockholm fått landets inte bara överlägset mest privatiserade vård utan också den dyraste. Stockholmsmoderaternas övertro på valfrihet för vårdbolagen har varit så febrig att inte ens andra M-styrda landsting velat följa i spåren. Inget annat landsting i landet kommer i närheten av Stockholm i antalet vårdval.

Uppstyckningen av vården har skapat ett vårdsystem som är svårorienterat och i vilket patienten i praktiken själv måste organisera mycket av sin vård. När vårdgivarna befinner sig på isolerade ”marknader” har de varken möjlighet eller incitament att ta något helhetsansvar för patienten.

Under 2016 kostade vårdvalen 1,4 miljarder skattekronor mer än de skulle ha gjort med en kostnadsutveckling i nivå med den övriga vården. Det betyder i sin tur att vårdvalen utarmar vårdcentraler och akutsjukvården, att flera hundra vårdplatser har stängts och att sjukvården i Stockholm har fått stora rekryteringsproblem. Dessa effekter drabbar patienterna och är helt oacceptabla.

I SKL:s stora jämförelse av kvaliteten i vården hamnade Stockholm på plats 15 av 21 landsting. Det finns alltså fjorton landsting som erbjuder bättre vård än Stockholm till lägre kostnad. Införandet av vårdval har också tvingat välfungerande verksamheter att lägga ner då Moderaterna inte vill att akutsjukhusen ”konkurrerar” med vårdvalsbolagen. Eller som i fallet med vårdval förlossning där en privat aktör lade ner på grund av bristande lönsamhet.

Socialdemokraterna i Stockholms läns landsting ser det som självklart att seriösa privata vårdgivare spelar en viktig roll i utvecklingen av svensk sjukvård. Detta bör dock i betydligt högre utsträckning ske via upphandling istället för genom fri etableringsrätt där vårdbolagen efter eget intresse bestämmer var de vill etablera sig. Dina behov som patient måste gå före vårdbolagens intressen.

Mot denna bakgrund förefaller det uppenbart att en ny statlig utredning inte har anledning att fokusera på vinsttak. Bättre vore om den analyserade effekterna av landstingspolitiska beslut om privata vårdgivares fria etableringsrätt, och hur skenande kostnader i vårdvalen kommit att utarma resten av vården utan att förstärka vårdens mångfald och patientens valfrihet.

Ett fortsatt fokus på vinstbegränsningar riskerar att polarisera debatten ytterligare utan att lösa verkliga problem. Kvalitet och valfrihet för patienterna gagnas varken av en naiv övertro på marknaden eller dogmatiska vinsttak.

Publicerat i:

SD vill förpassa oss kvinnor till 40-talet

Publicerat den 19 augusti, 2017

Skriver debattartikel i Aftonbladet tillsammans med Annika Strandhäll, Socialminister (S)

Sverigedemokraterna tar alla chanser att driva kvinnofientlig politik. I veckan har SD-toppen Paula Bieler argumenterat som om det inte vore det minsta kontroversiellt att sänka gränsen för fri abort från vecka 18 till vecka 12.

Det vore att allvarligt inskränka kvinnors rätt till deras kroppar. SD har även tidigare hävdat att svenska kvinnor ser abort som ett preventivmedel. Det är ett motbjudande påstående.

Men attacken mot abortfriheten stannar inte där. I Stockholms läns landsting lägger nu SD en motion om att så kallad ”samvetsfrihet” ska införas för barnmorskor så att de kan vägra att utföra aborter. Barnmorskeförbundets etiska råd har sagt att det kan begränsa vårdens tillgänglighet, urholka professionen och i förlängningen leda till ökad mödradödlighet.

Vi menar också att det borde kallas för vad det är: vårdvägran. Abort är en naturlig del av hälso- och sjukvården, och ska vara lika självklart att utföra för berörda medarbetare i vården som annan sjukvård.

SD talar också om en ”harmonisering till merparten av Europas länder” som ett viktigt skäl till att sänka gränsen för fri abort. I vanliga fall brukar SD argumentera för att EU inte ska lägga sig i vår lagstiftning. Anpassning till EU och Europa är alltså inga problem för SD – så länge det innebär en inskränkning av svenska kvinnors rättigheter.

Sverige ska aldrig ha som målsättning att anpassa sin lagstiftning till de minst progressiva länderna i Europa. SD:s politik är inget annat än kvinnofientlig och utgör ett allvarligt hot mot den rätt till abort som kvinnor kämpat för i generationer.

Det är oroväckande att vi år 2017 har ett abortmotståndarparti i Sveriges riksdag. Än mer bekymmersamt är att Moderaterna verka vilja samarbeta med dem. Kommer en röst på Moderaterna leda till inflytande för ett parti som vill begränsa aborträtten och förpassa kvinnor tillbaka åtskilliga decennier?

En röst på SD är inte bara en röst på ett rasistiskt parti med rötterna i nazismen. Det är också en röst på ett parti som inte värnar kvinnors rättigheter. För oss socialdemokrater är rätten till fri abort bergfast. En kvinna som väljer att genomgå en abort ska kunna räkna med att få ett professionellt och respektfullt bemötande från vården.

Sverige ska vara ett land som står upp för aborträtten både i Sverige och utomlands, kvinnors rätt till sin egen kropp måste alltid försvaras.

Annika Strandhäll, socialminister (S)

Erika Ullberg, oppositionslandstingsråd Stockholms läns landsting (S)

Publicerat i:

Satsa på väg Haninge–Kungens kurva

Publicerat den 29 juli, 2017

Skriver debattartikel i SvD tillsammans med partikamrater i riksdag och Stockholmsregionen

Tvärförbindelse Södertörn måste vara Storstockholms nästa statliga väginvestering. Vi socialdemokrater i Stockholmsregionen är överens, vi anser att regering och riksdag bör slutföra det arbete som två tidigare regeringar påbörjat och fullt ut finansiera Tvärförbindelse Södertörn i den kommande nationella planen för infrastrukturen.

När Stockholmarna har möjlighet att resa fritt, när företagen kan växa och när möjligheterna att arbeta och studera breddas, då frodas hela Storstockholms ekonomi och fler får möjlighet att ta steget in i arbetslivet och ett rikare liv. Brister i infrastrukturen får inte vara en begränsning för någon att starta ett företag, söka en utbildning eller ta ett jobb någonstans i vårt län. För det krävs satsningar på samtliga trafikslag och alla typer av resor: arbetspendling, nyttotrafik och fritidsresor.

Resorna in till city har länge varit väl utvecklade i Stockholm och blir ännu bättre med ökad pendeltågskapacitet i Citybanan och utbyggd tunnelbana till Nacka, Barkarby, Arenastaden och en ny röd linje. I det centrala bandet runt innerstaden har tvärförbindelserna förbättras under lång tid. Tvärbanan växer från Sickla till Solna, Kista och Sollentuna. Essingeleden har kopplats samman med Södra och Norra länken. I det yttre bandet binder Norrortsleden samman E4 med E18 och Förbifarten blir en viktig ny koppling mellan norra och södra länet. Tvärförbindelse Södertörn är nästa pusselbit som binder samman kommunerna i södra länshalvan och länet som helhet.

Från Tyresö i öster till Nykvarn i väster växer företagen som svampar på hösten. I Nynäshamn byggs Norviks hamn som ersätter containerhamnen i Frihamnen i centrala Stockholm, i Flemingsberg byggs en helt ny stadskärna, i Södertälje investerar AstraZeneca i en ny fabrik för bioläkemedel, i Kungens Kurva växer snart  4200 bostäder fram bland företag och handel och bildar en ny stadskärna med Skärholmen. Centrala Haninge växer med tät stadsbebyggelse från dagens 18 000 invånare till 60 000 år 2050. Alla dessa vitala funktioner kan inte bindas samman via Stockholm city, det behövs goda tvärförbindelser för både kollektivtrafik, bil och cykeltrafik.

Den snabbaste vägen från Haninge centrum till Kungens kurva eller Botkyrka går idag över Stockholms närförorter, nämligen genom Södra länken. En omväg på drygt 10 kilometer. Skälet är att väg 259 av landsvägsstandard mellan Jordbro och Fittja redan i dag är underdimensionerad. Vägsträckan är Storstockholms mest olycksdrabbade och trafikeras hela dygnet av en hög andel tung godstrafik. Från Gladökvarn, Jordbro företagspark och Nynäshamn rullar den viktiga godstrafiken. Var femte fordon på sträckan är en tung transport. Gång- och cykelnätet är ytterst begränsat, de oskyddade trafikanterna har inget annat val än att ge sig ut på den tungt trafikerade landsvägen.

Problemen är inte nya men kommer att växa i takt med tiden. Lösningen: en ny tvärförbindelse på Södertörn har funnits med i både S- och M-ledda regeringars infrastrukturplanering sedan 2004 men har av olika skäl skjutits på framtiden. I dagsläget är redan merparten av vägen finansierad i den nationella planen för infrastrukturen och byggstart planeras till 2020.

Trafikverket har valt en sträckning som samtliga berörda kommuner står bakom. För att minimera påverkan på miljön går förbindelsen i stora delar längs sträckningen för redan befintlig väg 259 och i tunnel under Haningeskogen för att skydda viktiga naturvärden. I detta nu pågår den sista planeringen kring exakt sträckning där Trafikverket arbetar för att minimera påverkan på känslig natur och boendemiljö och utforma bästa anslutningar till viktiga knutpunkter.

Tvärförbindelse Södertörn är nödvändig för förbättrad trafiksäkerhet, ökat bostadsbyggande, företagande och arbetspendling. Utan tvärförbindelsen till E4 kan heller inte hela potentialen på 300 000 containrar per år i den nya containerhamnen Norvik nyttjas fullt ut. Den är också en förutsättning för att kunna bygga Stockholmsbågen, en superbusslinje på tvären genom hela länet via Förbifarten, från Tyresö till Täby. Ett nödvändigt tillskott i Storstockholms trafiksystem för snabbare arbetspendling.

Socialdemokraterna i Storstockholm har tillsammans pekat ut de tre viktigaste statliga investeringarna i vår region. Dessa tre är fyra tågspår mellan Uppsala och Stockholm, Tvärförbindelse Södertörn och infrastruktur för en ny superbusslinje från Tyresö till Täby, den så kallade Stockholmsbågen. Vi är överens regionalt, arbetet med Tvärförbindelse Södertörn är den högst prioriterade vägutbyggnaden och byggstart behöver ske 2020. Regeringen behöver med riksdagens godkännande fastslå de ytterligare medel som kvarstår för Tvärförbindelse Södertörn i den nationella planen för infrastruktur från 2018.

Erika Ullberg (S)

finanslandstingsråd i opposition, Stockholms läns landsting

Jan Valeskog (S)

biträdande finansborgarråd Stockholms stad

Åsa Westlund (S)

riksdagsledamot, ledamot i näringsutskottet

Teres Lindberg (S)

riksdagsledamot, suppleant Trafikutskottet

Ebba Östlin (S)

kommunstyrelsens ordförande Botkyrka

Meeri Wasberg (S)

kommunstyrelsens ordförande Haninge

Claes Thunblad (S)

kommunstyrelsens ordförande Järfälla

Patrik Isestad (S)

kommunstyrelsens ordförande Nynäshamn

Boel Godner (S)

kommunstyrelsens ordförande Södertälje

Camilla Janson (S)

kommunstyrelsens ordförande Upplands-Bro

Publicerat i:

Backa inte – bygg fyrspår Stockholm till Uppsala

Publicerat den 25 juni, 2017

Skriver debattartikel i SvD tillsammans med Karin Wanngård, Marlene Burwick och Börje Wennberg

Under kommande år ska regeringen lägga fram förslag på de närmsta tolv årens infrastrukturinvesteringar. Socialdemokraterna gick till val på att påbörja utbyggnaden av fyrspår hela vägen mellan Stockholm och Uppsala. Sträckan är nödvändig för ökad konkurrenskraft och ökat bostadsbyggande. Men efter att Trafikverkets projektledare sagt att det ser ut att bli ”ganska svårt att få till en fyrspårsutbyggnad till Uppsala” är vi rädda att utbyggnaden uteblir i kommande infrastrukturplan. Något som skulle få mycket negativa konsekvenser.

I dag lever och jobbar drygt en fjärdedel av Sveriges befolkning i regionen Stockholm-Uppsala och området står för ungefär en tredjedel av allt värde som produceras i landet. Varje dag beger sig 25 000 pendlare ut för att resa längs järnvägssträckan mellan våra städer.

Det är lite som talar för att arbetsmarknadsregionen Stockholm-Uppsala kommer minska i betydelse.

Men utvecklingen sker inte av sig själv. Tvärtom, en förutsättning för fortsatt utveckling kräver beslut på alla tre parlamentariska nivåer i syfte att stärka regionens globala konkurrenskraft. Uteblivna eller felprioriterade beslut riskerar i stället att hålla tillbaka utvecklingen.

Ett för vår region avgörande beslut är att ge hela sträckan Stockholm–Uppsala fyrspårig järnväg. Dess strategiska vikt till trots har den under lång tid varit kraftigt eftersatt. Sträckan är utpekad som central av hela Mälardalsregion och av stor strategisk vikt då den utgör en flaskhals med stor påverkan på järnvägstrafiken längs Norrlandskusten.

De negativa effekterna av att företag och entreprenörer väljer bort att etablera sig i vår region på grund av den brist på bostäder, som i sin tur försvårar kompetensförsörjningen, är en tillväxtbroms som kostar hela Sverige jobb och uteblivna skatteintäkter. En ny rapport visar att samhället går miste om 400 miljoner kronor varje år som bygget av fyrspår fördröjs.

När vi tog över efter åtta års borgerligt styre i såväl våra kommuner som i riket var bostadsbyggandet kraftigt eftersatt. I dag tillhör Uppsala och Stockholm de kommuner som tagit ledarskap för ökat bostadsbyggande. Vi har vänt utvecklingen, bostadsbyggandet når rekordnivåer men vi har ändå långt kvar. Uppsala och Stockholm har fortfarande en mycket stor bostadsbrist, till det visar befolkningsprognoserna att vi år 2050 kommer vara uppemot en miljon fler invånare i våra två län.

Redan i dag har Uppsala och Knivsta kommun utbyggnadsklara planer på 60 000 bostäder, vilka är knutna till utbyggnad av nya spår. Till det kommer ytterligare möjligheter för bostadsbyggande i Stockholm. Det finns ingen tilltänkt järnvägssträcka i Sverige som skulle kunna skapa lika många bostäder per kilometer som fyrspår mellan Stockholm och Uppsala.

Det går heller inte att bortse från den förstärkta globala konkurrenskraft som nya spår skulle ge. Vår region är i en position där konkurrensen inte bara sker i förhållande till andra svenska regioner. I företagens styrelserum jämförs vi i stället med starka globala regioner som Toronto, Hamburg eller Köpenhamn. Bättre förbindelser behövs för att kunna bygga ihop och skapa den konkurrenskraft som sträcker sig från Astra Zeneca i Södertälje till Akademiska sjukhuset i Uppsala.

När EU nu ska besluta om var läkemedelsmyndigheten, EMA, ska placeras efter Storbritanniens utträde ur EU är vi med och konkurrerar. I vår region finns en stor majoritet av life science-verksamheten i landet. Men ska vi vara aktuella för etableringar av den här karaktären förutsätter det att vi kan erbjuda goda kommunikationer och en bra bostadsmarknad. Vi får inte spela bort korten för att vår infrastruktur inte håller.

Vi förstår att det är många bra projekt som ska värderas när infrastrukturplaneringen slås fast. Konkurrensen är tuff. Men stödet är brett inom hela Mälardalen samt bland flera av Norrlandslänen.

Vi vet att vår partiledning egentligen delar vår bild. När Socialdemokraterna i valrörelsen presenterade vilka förstärkningar man ville göra i infrastrukturen var just fyrspår mellan Stockholm och Uppsala en tydligt utpekad sträcka. Nu är det dags att regeringen går från ord till handling. Då fick vi kritik från inte minst borgerligt håll om att förslagen var orealistiska. Vi hoppas att den nu socialdemokratiskt ledda regeringen inte ger dem rätt nu.

Marlene Burwick (S)
kommunstyrelsens ordförande Uppsala kommun

Erika Ullberg (S)
oppositionslandstingsråd Stockholms län

Karin Wanngård (S)
finansborgarråd Stockholm stad

Börje Wennberg (S)
regionstyrelsens ordförande Uppsala län

Publicerat i:

Seriösa sjukvårdspartier prioriterar inte som SD

Publicerat den 14 juni, 2017

Sverigedemokraterna försöker framställa sig som det nya sjukvårdspartiet. Deras budgetförslag i Stockholms läns landsting gör dem inte trovärdiga som ett sådant. Kort sagt leder partiets besatthet av invandrare till att de gör prioriteringar som inget seriöst sjukvårdsparti skulle göra.

Efter mer än tio år med alliansstyre befinner sig vården i Stockholms län i kris. Trots att Stockholm har ekonomiska förutsättningar som andra landsting bara kan drömma om går personalen på knäna samtidigt som väntetiderna på akutmottagningarna kan uppgå till 40 timmar. 500 vårdplatser är stängda och förlossningsvården har en kapacitetsbrist som motsvarar 3 000 förlossningar om året. I SKL:s stora jämförelse av kvaliteten i vården placerade sig Stockholm på plats 15 av 21 landsting. Alliansen fortsätter att privatisera vården genom fler dyra vårdval, trots att Stockholmsvårdens problem till stor del beror på att sådana privatiseringar tagit resurser från övrig vård.

Mot denna bakgrund har Sverigedemokraterna förklarat att de vill bli det nya sjukvårdspartiet. I veckan lade de sitt budgetförslag för Stockholms läns landsting på bordet i landstingsfullmäktige.

Jag respekterar Sverigedemokraternas väljare och vill vinna deras förtroende i nästa val. Av det skälet, och eftersom jag tycker att jämlik vård är en central del av vår svenska välfärdsmodell, har jag granskat SD:s budget. Några viktiga slutsatser kan dras.

SD har inga förslag om hur vårdcentralerna ska utvecklas. Inga förslag om akutvården. De skriver sex rader om vården av de äldre. Åtta rader om de vårdval som alltså orsakat många av länets vårdproblem. Tio rader om förlossning – utan att nämna att vårdval förlossning orsakat den kapacitetsbrist som råder.

stället för att ta dessa centrala vårdområden på allvar lägger Sverigedemokraterna tonvikten vid ambulansverksamheten. Den ägnas 7 av de 21 sidorna (!) i budgetens vårdavsnitt. Tre sidor ägnas frågor som rör nyanlända, migranter och individer från andra kulturer – saker som inte är oproblematiska men som jämfört med Stockholmsvårdens övriga bekymmer är fullständigt perifera. Intressant nog vill SD ”spara” 120 miljoner kronor på landstingets tolkverksamhet, vilken under 2016 kostade 101 miljoner. SD argumenterar som om de inte visste att migrationspolitiken lagts om och att regeringen ersätter landstingens tillfälligt ökade kostnader för asylsjukvård.

Kort sagt leder Sverigedemokraternas besatthet av invandrare till att de gör prioriteringar som inget seriöst sjukvårdsparti skulle göra. Deras budget visar att partiet varken förstår Stockholmsvårdens problem eller har lösningar på dem.

I kontrast till Sverigedemokraternas brist på lösningar presenterar Socialdemokraterna i sitt budgetförslag ett alternativ för vården i Stockholms läns landsting – Vårdsamverkan Stockholm. Modellen är utvecklad i bred dialog med patientföreningar, vårdprofessionerna, experter och vårdbolag och vilar på tre principer: enkelhet, valfrihet och ansvar. Som patient ska du bli omhändertagen från din första kontakt med vården till det att din behandling är avslutad. Din vård ska präglas av vårdgivarnas samarbete kring dina behov, inte av deras konkurrens.

Demokrati, jämlikhet och en human människosyn är utgångspunkterna för all socialdemokratisk politik. Med seriösa, genomarbetade och ekonomiskt ansvarsfulla förslag så som Vårdsamverkan Stockholm låter vi patientens behov gå före vårdbolagens, och vårdens pengar gå till vård.

Publicerat i:

Mitt parti bör släppa vinsttaket

Publicerat den 13 juni, 2017



Skriver debattartikel i Dagens industri

Att regeringen nu tar steg för att stoppa vinstjakt i välfärden är välkommet. Särskilt positivt är att man lyssnat till synpunkterna om att sjukvården inte bör regleras på samma sätt som skolan och omsorgen.
Den nya utredning som ska tillsättas om vården bör inte få i uppgift att lämna förslag om ett vinsttak utan i stället fokusera på hur vården ska kvalitetssäkras. Erfarenheten av Moderaternas privatiseringar av Stockholmsvården visar att vinstuttaget hamnar utanför listan över problem.

För en tid sedan presenterade regeringen huvuddragen i dess kommande förslag för att stoppa vinstjakt i välfärden. Jag välkomnar att den därmed tar ett steg som de flesta svenskar vill se. Skattemedel ska gå till de gemensamma ändamål som de är avsedda för. Liksom regeringen är jag medveten om att de flesta privata välfärdsaktörer brinner för det de gör och bedriver verksamheter som uppskattas av elever, brukare och patienter. För dessa seriösa bolag kommer regeringens förslag inte att innebära något problem – förslaget är avsett att komma till rätta med avarterna.

Jag är särskilt glad att regeringen lyssnat till de synpunkter som bland annat jag och många remissinstanser fört fram om att sjukvården inte bör regleras på samma sätt som skolan och omsorgen. Dessa tre verksamheter är väsensskilt olika. Sjukvården är en komplex och i många stycken kapitalintensiv verksamhet där behoven av innovation är stora. I sjukvården är det ofta lättare än i skolan och omsorgen att både urskilja effekten av insatsen och att mäta kvalitet.

Den nya utredning som ska tillsättas om regleringen av sjukvården bör få ett annat direktiv än det Ilmar Reepalu fick för den nu avklarade Välfärdsutredningen. Jag säger detta inte bara mot bakgrund av skillnaderna mellan vård och andra välfärdsverksamheter, utan också mot bakgrund av de djupa problem som uppstått i sjukvården i landets största landsting de senaste åren.

Stockholms läns landsting har styrts av allianspartierna sedan valet 2006 och under denna period har de i högt tempo privatiserat vården. Över 35 vårdområden har styckats av i så kallade vårdval, eller ”kundval” som de först kallades. Därmed har Stockholm fått landets inte bara överlägset mest privatiserade vård utan också den dyraste. Stockholmsmoderaternas övertro på valfrihet för vårdbolagen har varit så febrig att inte ens andra M-styrda landsting velat följa i spåren. Inget annat landsting i landet kommer i närheten av Stockholm i antalet vårdval.

Uppstyckningen av vården har skapat ett vårdsystem som är svårorienterat och i vilket patienten i praktiken själv måste organisera mycket av sin vård. När vårdgivarna befinner sig på isolerade ”marknader” har de varken möjlighet eller incitament att ta något helhetsansvar för patienten.

Under 2016 kostade vårdvalen 1,4 miljarder skattekronor mer än de skulle ha gjort med en kostnadsutveckling i nivå med den övriga vården. Det betyder i sin tur att vårdvalen utarmar vårdcentraler och akutsjukvården, att flera hundra vårdplatser har stängts och att sjukvården i Stockholm har fått stora rekryteringsproblem. Dessa effekter drabbar patienterna och är helt oacceptabla.

I SKL:s stora jämförelse av kvaliteten i vården hamnade Stockholm på plats 15 av 21 landsting. Det finns alltså fjorton landsting som erbjuder bättre vård än Stockholm till lägre kostnad. Införandet av vårdval har också tvingat välfungerande verksamheter att lägga ner då Moderaterna inte vill att akutsjukhusen ”konkurrerar” med vårdvalsbolagen. Eller som i fallet med vårdval förlossning där en privat aktör lade ner på grund av bristande lönsamhet.

Socialdemokraterna i Stockholms läns landsting ser det som självklart att seriösa privata vårdgivare spelar en viktig roll i utvecklingen av svensk sjukvård. Detta bör dock i betydligt högre utsträckning ske via upphandling istället för genom fri etableringsrätt där vårdbolagen efter eget intresse bestämmer var de vill etablera sig. Dina behov som patient måste gå före vårdbolagens intressen.

Mot denna bakgrund förefaller det uppenbart att en ny statlig utredning inte har anledning att fokusera på vinsttak. Bättre vore om den analyserade effekterna av landstingspolitiska beslut om privata vårdgivares fria etableringsrätt, och hur skenande kostnader i vårdvalen kommit att utarma resten av vården utan att förstärka vårdens mångfald och patientens valfrihet.

Ett fortsatt fokus på vinstbegränsningar riskerar att polarisera debatten ytterligare utan att lösa verkliga problem. Kvalitet och valfrihet för patienterna gagnas varken av en naiv övertro på marknaden eller dogmatiska vinsttak.

Publicerat i:

Dags att satsa på vårdcentralerna i Norrtälje

Publicerat den 2 juni, 2017

Skriver debattartikel i Norrtälje tidning

Det är hög tid att byta inriktning på sjukvårdspolitiken i Stockholms läns landsting. Marknadstänkandet har gått för långt. Det är dags att prioritera samarbete före konkurrens, skriver Erika Ullberg.

I dag är över 500 vårdplatser stängda inom akutsjukvården och sjuka patienter får vänta på uppemot 40 timmar i väntrummet. Personalen flyr för att de inte orkar jobba kvar och samtidigt rusar kostnaderna för Nya Karolinska och andra illa skötta upphandlingar.

Alliansens budget för 2018 som presenterades förra veckan visar inga tecken på att allianspartierna är beredda att ompröva sin politik – det som har skapat själva vårdkrisen.Det är hög tid att byta inriktning på sjukvårdspolitiken i Stockholms läns landsting. Marknadstänkandet har gått för långt. Det är dags att prioritera samarbete före konkurrens.

Vårt alternativ till den privatiseringsmodell som skapat dagens problem heter Vårdsamverkan Stockholm. Med den låter vi patienters behov, inte vårdbolagens intressen, styra sjukvården. Vi styr om resurser från dyra privatiseringar, och den byråkrati- och konsultexplosion de skapat, till patienterna i sjukvården. Och till den hårt kämpande sjukvårdspersonalen.

Vi socialdemokrater lyssnar på patienterna, personalen och experterna. Därför vi vill förbättra vårdcentralerna i Norrtälje och i övriga länet så att alla får möjlighet till bra vård nära hemmet.

I vår budget föreslår vi att du som patient ska du ha tillgång till EVA (egen vårdansvarig) på din vårdcentral, som lotsar dig rätt i vården. Vi föreslår också att vårdtjänsterna ska digitaliseras så att du kan ha läkarkontakt genom videosamtal. Andra budgetförslag är hembesök av jourläkarbilar för de som inte kan eller bör lämna hemmet. Närakuter med röntgen gör också att vården kan effektiviseras.

Medarbetarna i sjukvården bär upp sin verksamhet med kompetens och närmast heroiska insatser som de har all anledning att vara stolta över, de behöver en bättre löneutveckling, möjlighet till fortbildning och flexibla scheman.

De styrande landstingsmoderaterna har inga lösningar på sjukvårdskrisen. Sjukvårdens utmaningar är vad landstingsvalet 2018 kommer att handla om.

Publicerat i:

Vårdbolagen viktigare för M än patienterna

Publicerat den 23 maj, 2017

Skriver i Dagens Samhälle tillsammans med Ingela Nylund Watz, riksdagsledamot (S)

I förra veckan presenterade alliansen i Stockholms läns landsting sin budget för 2018. Trots en högkonjunktur och ekonomiska förutsättningar som andra landsting endast kan drömma om uteblir de satsningar som landstinget behöver för att vända vårdkrisen. I stället ser vi mer av det som är bakgrunden till krisen: vårdval och privatiseringar.

Det moderatledda landstingsstyrets politik med långtgående privatiseringar har orsakat kris i Stockholmsvården. I dag är över 500 vårdplatser stängda inom akutsjukvården och sjuka patienter får vänta på uppemot 40 timmar i väntrummet.

Personalen flyr för att de inte orkar jobba kvar och samtidigt rusar kostnaderna för Nya Karolinska och andra illa skötta upphandlingar. Alliansens budget för 2018 visar inga tecken på att de är beredda att ompröva sin politik, det som har skapat själva vårdkrisen.

I samband med budgetsläppet kritiserade landstingsmoderaterna det rådande skatteutjämningssystemet. Skatteutjämningssystemet kan man ha synpunkter på. Systemet som i grunden beslutades av regeringen Reinfeldt ger dock inte landstingsmoderaterna frikort från ansvar över bristerna i vården.

Stockholm har den högsta landstingsskatten i riket och den överlägset högsta skattekraften per invånare. Befolkningen är relativt friskare och många arbetar eller studerar. I Stockholm måste varje person i arbetsför ålder bara försörja 0,66 personer utöver sig själv, medan motsvarande siffra för riket i övrigt är 0,74. Viktigast av allt: befolkningen växer kraftigt, främst för att det föds så många barn. Jämfört med andra landsting och regioner är Stockholms ekonomiska förutsättningar i toppklass.

Effekterna syns i den offentliga ekonomin. I Stockholms läns landsting ökade skatteintäkterna förra året med smått otroliga 5,7 procent efter inräknat statliga bidrag och betalning till utjämningssystemet. Jämför det med rikssnittet på 3,3 procent samma år. De ansvariga moderata landstingsråden beskriver normaliseringen av det ekonomiska läget som oroande med hänvisning till skatteutjämningssystemet.

Men det är inte storleken på kostymen som är problemet utan de växande kostnaderna som gör att kostymen inte räcker till. Alliansens hantering av Nya Karolinska och ständigt nya kostnadsdrivande privatiseringar trots protester från såväl professionen, patientföreningar och forskare är tydliga exempel.

Stockholms läns landstings skatteintäkter fortsätter växa med mer än 2 miljarder kronor nästa år. Dessutom drar Stockholmslandstinget stor fördel av att den rödgröna regeringen satsat på välfärden, bland annat på förlossningsvård, flyktingmottagande och läkemedel för barn. Totalt ger den S-ledda regeringens välfärdssatsningar Stockholms läns landsting 530 miljoner kronor per år.

Alliansens nya budget räddades återigen av regeringens välfärdssatsningar. Vårdens problem i Stockholm är att Stockholmslandstingets pengar går till så mycket mer än vård. Inhyrda konsulter, byråkrati till följd av kontroll av vårdvalsprivatiseringarna och upphandlingar tar resurser från sjukvården.

Så länge Moderaterna fortsätter driva en ideologisk privatiseringspolitik som prioriterar vårdbolagen före patienterna och där vårdens pengar inte går till vård är förlorarna Stockholms skattebetalare, patienter och vårdpersonal.

Publicerat i:

Ingen ska bli avvisad från förlossningen

Publicerat den 17 maj, 2017

Skriver debattartikel i Aftonbladet tillsammans med Åsa Westlund, Riskdagsledamot (S)

Stockholms förlossningsvård är i kris. Antalet kvinnor som avvisas när de ska föda, och istället får ta sig till ett annat landsting ökar. Hittills i år har antalet kvinnor som tvingats föda utanför länet tredubblats jämfört med förra året. Samtidigt är andelen kvinnor med förlossningsskador högst i landet.

Visst går det i de flesta fall bra, men det räcker inte. Alla ska kunna lita på att få den vård de behöver när de behöver den, det gäller även födande kvinnor och deras barn.

BB Sophia är den enda klinik som öppnats sedan Alliansen införde ”vårdval förlossning”. Samtidigt växer länet snabbt och det behövs fler förlossningsplatser. Men tyvärr tycks inte den styrande Alliansen vara beredd att ompröva sin politik, trots att den inte fungerar i verkligheten. Hur länge tänker de vänta med armarna i kors? Och till vilket pris?

Ingen kvinna i aktivt värkarbete ska tvingas uppleva den otrygghet och stress som det innebär att bli avvisad från det egna landstinget. Stockholms län har dessutom förutsättningar i form av ekonomi, utbildad personal och flera akutsjukhus med fungerande förlossningsavdelningar som andra landsting bara kan drömma om.

Men personalen orkar och vill inte arbeta heltid – eller alls i förlossningsvården – under rådande förutsättningar. Barnmorskor som springer mellan flera förlossningsrum, inte hinner ge den vård och smärtlindring som behövs, och själva inte mår bra. Det är inte värdigt förlossningsvården i Stockholms län år 2017.

Men den styrande Alliansen är passiv och visar fortfarande en naiv övertro på att marknaden ska lösa uppgiften.

Det är uppenbart att systemet med ”vårdval förlossning”, det vill säga fri etablering för vårdföretag, inte fungerat som medicin för förlossningsvården. Tvärtom har det försvårat exempelvis möjligheten att beställa mer förlossningskapacitet och få igång en förlossning på S:t Görans sjukhus.

Nu skjuter man återigen upp öppnandet av en ny förlossningsklinik på S:t Görans sjukhus. Hur den kommande sommaren inom förlossningsvården kommer att bli är ett stort orosmoln med många vikarier och ökat patienttryck.

Vi socialdemokrater konstaterar att Stockholms förlossningsvård har en kronisk brist på platser och personal. Det är dags för politiskt ansvar. Landstinget får i år ytterligare nästan 100 miljoner av den röd-gröna regeringen för att förbättra förlossningsvården och kvinnors hälsa.

Det kallas föraktfullt för ”valfläsk” av den moderatledda landstingsledningen. Men vi kräver att pengarna används för att minska förlossningsskador, förbättra arbetsmiljön och öppna fler förlossningsplatser!

Vi kräver:

Öppna en ny förlossningsklinik på S:t Görans sjukhus

Avskaffa marknadstänkandet och anta en plan för förlossningsvården

Starta en barnmorskeledd enhet på Karolinska Sjukhuset i Huddinge

Satsa på en ”barnmorska hela vägen” som erbjuder den gravida kvinnan en sammanhållen vårdkedja under graviditet, förlossning och eftervård.

Inför målet om en barnmorska per kvinna i aktiv förlossning och minskade förlossningsskado.

Stockholms läns landsting har alla förutsättningar att erbjuda en bra förlossningsvård. Med våra förslag är vi övertygade om att både kvinnor och nyfödda skulle få en bättre förlossning samtidigt som arbetsvillkoren för de som jobbar i vården skulle förbättras.

 

Publicerat i:

Alla stockholmare ska ha en egen vårdansvarig

Publicerat den 5 maj, 2017

Skriver debattartikel i SvD tillsammans med Dag Larsson (S)

Nu presenterar vi Vårdsamverkan Stockholm – vårt alternativ till den styrande alliansens krisande privatiseringspolitik i Stockholms läns landsting. Modellens bärande principer handlar om enkelhet, ansvar och valfrihet och kommer att vägleda vår politik i flera år framöver.

I Stockholm ska du kunna lita på vården. Du ska kunna känna dig trygg med att du får en tid på vårdcentralen innan ditt halsont hunnit gå över, att du slipper dygnslånga väntetider på akuten och att det finns en plats till dig när det är dags för din förlossning. Du ska kunna välja mellan olika vårdgivare, men också veta att vården tar ansvar och leder dig rätt även om du inte kan eller vill välja. Du ska kunna vara säker på att din läkare väljer behandling efter vad som är bäst för dig, inte efter vad som ger bäst betalt. Och du ska få den bästa vården i landet.

Tyvärr gäller inte detta i Stockholm idag. Den moderatledda Alliansen har styrt Stockholms läns landsting i tio år. Trots att de har haft ekonomiska förutsättningar som andra landsting bara kan drömma om – stark befolkningstillväxt och ekonomisk tillväxt, landets överlägset högsta skattekraft per invånare och landets högsta landstingsskatt – kan deras resultat bäst beskrivas med ordet kris. Deras privatiseringar genom så kallade vårdval har styckat upp vården i mer än 30 isolerade områden, och blivit så dyra att nödvändiga satsningar på annan vård inte kunnat ske.

Konsekvenserna är tydliga. I akutvården råder kaos med väntetider som kan uppgå till 40 timmar. Patienter, däribland många äldre, måste vårdas i sjukhusens korridorer eftersom mer än 500 vårdplatser är stängda. Drygt 4 600 operationer ställdes in under 2016; en ökning med 24 procent från 2015. I SKL:s ”resultatöversikt för 16 vårdområden” ligger Stockholm på plats 15 av 21 landsting. Sjuksköterskorna i länet arbetade så mycket övertid under 2016 att övertidsersättningen motsvarade kostnaden för 250 heltidstjänster. Valfriheten är en illusion för den som tvingas åka till ett annat län för att föda sitt barn.

Publicerat i:

S-kongressen måste markera mot vårdvalen

Publicerat den 7 april, 2017

Skriver debattartikel i Dagens Samhälle tillsammans med Dag Larsson, oppositionslandstingsråd (S)

Tio års alliansstyre har skapat kaos inom vården i Stockholms läns landsting. Mot bakgrund av detta tar vi med oss följande krav till S-kongressen: Markera tydligt mot privatiseringar genom så kallade vårdval.

I förra veckan briserade ännu en vårdskandal i det alliansstyrda Stockholms läns landsting. Det avslöjades att en privat gynekologiklinik ger sina läkare mer i lön ju mer de skär i sina patienter, med följd att kliniken har en långt större andel kirurgiska ingrepp än andra kliniker i länet.

Kliniken är verksam inom vårdvalen – det system för privatisering av vården som har varit den bärande idén i landstingsalliansens politik de senaste tio åren. Att vårdvalen skapar osunda incitament är förstås allvarligt nog, men det är långt ifrån det enda problem de medfört. En ledande vårdexpert beskriver Stockholmsvården som ineffektiv, höggradigt splittrad och dyr. Vårdvalen kostade drygt 1,3 miljarder kronor mer bara under 2016 än de skulle ha gjort med en normal kostnadsutveckling. Det är pengar som borde gått till personal och vårdcentraler.

Nu råder istället kaos i akutvården, med väntetider som kan uppgå till 40 timmar. Patienter, däribland många äldre, måste vårdas i sjukhusens korridorer eftersom mer än 500 vårdplatser är stängda. I SKL:s stora ”resultatöversikt för 16 vårdområden” ligger Stockholm på plats 15 av 21 landsting. Inkompetent ekonomistyrning har medfört att investeringar för 8 miljarder kronor sannolikt måste strykas i nästa års budget.

Alliansen har styrt Stockholms läns landsting i tio års tid med ekonomiska förutsättningar andra landsting bara kan drömma om. Hur kan resultatet vara kris och överansträngd ekonomi?

Svaret stavas ”ideologiska skygglappar”. Vårdvalsprivatiseringarna har gjorts mot bättre vetande och utan att det funnits någon större efterfrågan. I en rapport rekommenderar den oberoende vårdexperten Göran Stiernstedt att tills vidare sätta stopp för ytterligare vårdval och avsevärt reducera de befintliga till antalet. Nyligen framförde elva professorer och vårdexperter skarp kritik mot hur vårdvalssystemet bryter sönder vårdkedjor och försvårar både forskning och utbildning (SvD 9/3 samt 21/3).

Beslutet att införa vårdval inom reumatologin möttes med ett ramaskri – från reumatikernas egen organisation. I en undersökning som Socialdemokraterna låtit Novus genomföra framgår att 73 procent av stockholmarna vill ha ett vårdsystem som syftar till maximal samordning och helhetsansvar för patienten, att jämföra med 16 procent som vill ha ett system med konkurrens och maximal valfrihet. Det är en hård dom över landstingsalliansens tio år vid makten.

Mot denna bakgrund tar vi, i egenskap av oppositionsråd och kongressombud, med oss följande krav till Socialdemokraternas stundande partikongress.

Kongressen måste i sitt huvuddokument, de politiska riktlinjerna, göra en tydlig markering mot privatiseringar genom så kallade vårdval. Särskilt måste kongressen uttala att obligatoriet med vårdval i primärvården (”tvångs-LOV”) ska rivas upp. Riksrevisionen visade i en rapport 2014 att vårdvalsreformen gynnat socioekonomiskt starka områden och medfört ett mindre jämlikt vårdutnyttjande. Det borde vara oacceptabelt för alla socialdemokrater.

I Stockholm finns redan en snårskog av vårdval. Om Socialdemokraterna får väljarnas förtroende att leda Stockholms läns landsting efter nästa val kommer vi att reformera vården på ett ansvarsfullt sätt och med värnande av patientens valfrihet. Valfriheten är för oss en självklarhet, och vi ser att moderatstyrets privatiseringsiver i flera fall lett till mindre valfrihet när välfungerande verksamheter tvingats lägga ner. Vår princip är att vårdens pengar ska gå till vård och att patientens behov ska gå före vårdbolagens intressen.

Vår rekommendation till andra landsting är dock tydlig: experimentera inte med vårdval om ni vill undvika den svåra situation som landstingsalliansen försatt Stockholm i. Den uppmaningen tar vi med oss till Socialdemokraternas partikongress.

 

 

Publicerat i:

Valfrihet existerar inte i det här krisläget

Publicerat den 26 mars, 2017

Skriver debattartikel i SvD tillsammans med Claes Thunblad (S)

Den moderatledda alliansen har styrt Stockholms läns landsting i tio år med ekonomiska förutsättningar andra landsting bara kan drömma om. Under åtta av åren hade de sina partivänner i regeringen i Rosenbad. De har alltså haft alla möjligheter att forma vården i Stockholm som de velat.

Vad är resultatet? Jo, kris i den akuta vården, med dygnslånga väntetider och vård av patienter ute i korridorerna. Hundratals stängda vårdplatser och personal som går på knäna. En vård som i SKL:s stora resultatöversikt för 16 vårdområden hamnar på plats 15 av 21 landsting i fråga om kvalitet. En ekonomi som är så ansträngd att man nu ser ut att behöva stryka investeringar för åtta miljarder.

Alliansen har rätt i att köerna blivit kortare till vissa former av besök i specialistvården. Men det är bara en liten del av tillgängligheten i vården. Den ger klen tröst till den som måste övernatta på akuten, vänta en månad på att få komma till vårdcentralen med sitt halsont, eller har drabbats av någon av de nästan 5 000 operationer som ställdes in förra året.

Den valfrihet Alliansen talar om existerar inte i verkligheten för de blivande föräldrar som riskerar att få föda i bilen, på väg till ett annat landsting dit de hänvisats eftersom Stockholms ”vårdval förlossning” skapat brist på förlossningsplatser. Den hjälper inte dem som behöver en fullt tillgänglig barnavårdscentral i Lina hage i Södertälje, en jouröppen vårdcentral i Österåker eller oroas över nedläggningshotet mot närakuten vid Löwenströmska i Väsby.

Med detta svaga facit är det inte konstigt att den moderatledda alliansen är nervös. Däremot är det konstigt att de inte uppvisar någon som helst självkritik. Och det blir snudd på absurt när de försöker intala sig att de leder sjukvårdsdebatten i Stockholm. Många av de åtgärder de nu håller fram har vi socialdemokrater nämligen förespråkat länge.

Besparingar på förvaltning och konsulter hade vi i vår budget redan förra året. Då avfärdade moderatstyret våra förslag som ”orealistiska” – nu, mindre än ett år senare, påstår de sig vilja genomföra något liknande. Socioekonomiskt viktad ersättning i primärvården är något vi drev i flera år för att göra vården mer jämlik – först 2015 accepterade moderatstyret att genomföra det tillsammans. Större kontinuitet i vården var målet då vi 2015 lade förslag om en Lex Åke, döpt efter en patient som träffade 66 olika läkare på ett år. Nu accepterar moderatstyret till sist vår problembild. Men samtidigt förklarar det att experimentet med ständigt fler vårdval ska fortsätta – trots att det är precis det som gör sammanhållning och kontinuitet omöjlig.

En häst blir inte en zebra för att man målar ränder på den. Moderatstyrets lösa utspel reflekterar ingen faktisk insikt om problemen i Stockholmsvården. De är en kuliss, och bakom den kulissen fortsätter man med ökade doser av samma politik som orsakat problemen. Nu ska moderatstyret rentav ta hjälp av de privata vårdbolagen för att utforma sin politik (SvD 9/3). Den ”färdväg” man pekat ut ligger inte i linje med experten Göran Stiernstedts förslag – han förespråkar att antalet vårdval reduceras avsevärt och att man tills vidare inte inför fler. Trots att detta framgår i klartext i Stiernstedts rapport har moderatstyret inte förstått det.

De har heller inte förstått att vi socialdemokrater inte har något emot valfrihet i vården. Vi ser det som en självklarhet att du som patient ska kunna välja vård och byta vårdcentral eller läkare. Vi vill ha större patientinflytande i vården och att vården finns där när du behöver den. Vad vi har något emot är moderatstyrets valfrihetssystem, eftersom det visat sig medföra så stora problem. Om denna uppfattning är vi inte ensamma. De senaste veckorna har inte mindre än elva professorer och vårdexperter skarpt kritiserat hur vårdvalssystemet bryter sönder vårdkedjor och försvårar både forskning och utbildning (SvD 9/3 samt 21/3). Moderatstyrets förslag om att införa vårdval inom reumatologin möttes med ett ramaskri – från de reumatiska patienternas egen organisation.

Vi socialdemokrater står för en politik där vårdens pengar går till vård och patientens behov går före vårdbolagens intressen. Hur mycket moderatstyret än försöker imitera oss i enskilda förslag kommer det inte att lyckas föra en sådan politik. Vill man ha förändring i Stockholmsvården krävs ett nytt landstingsstyre och verklig omprövning av den privatiseringspolitik som skapat dagens problem.

Publicerat i:

Att privatisera ännu ett akutsjukhus är ett missriktat förslag

Publicerat den 21 mars, 2017
Foto: Magnus Selander

Foto: Magnus Selander

Skriver debattartikel i LT

Vi socialdemokrater är glada att vårt uppdrag till Göran Stiernstedt att granska vården i Stockholm har gett så mycket energi till vårddebatten i länet. Efter tio års moderatlett styre i landstinget befinner sig vården i kris, trots att de borgerliga partierna haft ekonomiska förutsättningar som andra landsting bara kan drömma om. Det är därför värdefullt att få Stiernstedts och andra experters rekommendationer om hur vi bäst kan röra oss bort från den allianspolitik som orsakat krisen.

Jag är förvånad att Vänsterpartiets företrädare undrar om ”S verkligen står bakom” Göran Stiernstedts rekommendationer. Göran Stiernstedt är en av landets främsta vårdexperter och skrev sin rapport i den egenskapen. Vårt uppdrag till honom var att göra en förutsättningslös granskning av vården i Stockholm – vi lämnade alltså inga önskemål eller beställningar om innehållet.

Stiernstedts slutsatser och rekommendationer är hans egna, och de reflekterar hans egen erfarenhet och expertkompetens. Han säger att sjukvården är dyr och ineffektiv, samt att privatiseringar i form av vårdval borde upphöra då det gör vården ännu mer uppsplittrad. Vi socialdemokrater har nu inlett vårt arbete med att utveckla politiska förslag utifrån Stiernstedts rapport. Detta har vi varit tydliga med.

Även i sakfrågan om privatisering av akutsjukhus har vi varit tydliga. Att privatisera ännu ett akutsjukhus är ett missriktat förslag som skulle ta tid och pengar från mer angelägna satsningar.

Vänsterpartiet borde i likhet med oss socialdemokrater rikta oron för okloka privatiseringar mot den moderatledda alliansen. De är så ideologiskt styrda att mängden privat vård verkar vara viktigare än patienternas bästa och hur verksamheterna fungerar. Vi socialdemokrater vill inte slösa mer pengar på dyra privatiseringar. Vi vill i stället att vårdens pengar går till vård. Inte minst måste primärvården och vårdcentralerna stärkas för att patienterna ska få rätt vård snabbare och närmare hemmet. Vi vill se en bättre personalpolitik, fler öppna vårdplatser, nya personalbostäder, återinförande av de populära närakuterna som fanns när S, V och MP styrde, samt ett bättre utnyttjande av jourläkarbilarna.

Vården måste också utvecklas i riktning mot större samverkan mellan landstinget och kommunerna kring de äldres behov. Ett utmärkt exempel på lyckad sådan samverkan är Tio100-projektet i Norrtälje som drivs i offentlig regi. Sådana lösningar vill vi se mer av.

Vi säger därför nej till en dyr, tidsödande, äventyrlig upphandling och privatisering av fina Södertälje sjukhus.

Publicerat i:

Sjukvården i Stockholm är i fritt fall

Publicerat den 19 mars, 2017

 

Skriver i Svenska Dagbladet tillsammans med 24 andra gruppledare i länets kommuner om krisen i Stockholmsvården och vad vi vill satsa på.

Sjukvården i Stockholm tycks vara i fritt fall. De senaste veckorna har larmrapporterna kommit allt tätare – från patienter som upplevt kaoset på akutmottagningarna, från anhöriga som tvingats se sina nära och kära vårdas i korridorer, från personal som trots hjälteinsatser känt att de inte räcker till. Väntetiderna på akuten har i vissa fall varit 40 timmar, bemanningen har måst lösas genom upprepade 12-timmarspass och nästan 600 vårdplatser var stängda under julledigheterna. Det är 250 fler än under samma tid förra året.

Tyvärr är vi inte förvånade. Den moderatledda alliansen har styrt Stockholms läns landsting i tio år. Det vi ser är helt enkelt resultatet av deras politik. Privatiseringar genom så kallade vårdval har tillåtits kosta hur mycket som helst vilket har tagit pengar från nödvändiga satsningar på personal och vårdcentraler. Vårdkonsumtionen i Stockholm är trettiofem procent högre än i de andra stora landstingen, utan att folkhälsan är nämnvärt bättre. Ledande experter beskriver vården i länet som höggradigt splittrad. Lägg därtill upphandlingar av strumpor för 6000 kronor paret, konsultnotor i hundramiljonersklassen och miljardfördyringar i prestigeprojektet Nya Karolinska Solna. Detta är det moderatledda landstingsstyrets ansvar. Krisen är deras verk.

Vi är oroliga. Främst över hur krisen slår mot våra kommuninvånare. Vilken vård kommer de att få om de drabbas av influensan eller halkar och bryter ett ben? Kommer den kommunala omsorgen och hemtjänsten att behöva lösa uppgifter som den inte är rustad att lösa?

Alla länets invånare har rätt till en god vård oavsett var de bor. Privatiseringspolitiken har inneburit att vårdgivare fått etablera sig var de vill, vilket ofta varit i Stockholms innerstad. Där finns exempelvis 45 procent av länets alla gynekologmottagningar, 45 procent av hudmottagningarna och 30 procent av öron-näsa-hals-mottagningarna, trots att bara 15 procent av länets befolkning bor där. Det kan inte kallas för en jämlik tillgång till vård.

Den rödgröna regeringen har genom välfärdsmiljarderna och den så kallade professionsmiljarden gett Stockholms läns landsting ett tillskott om mer än 600 miljoner för 2017. Det finns flera sätt att använda dessa pengar för att lindra den kris som det moderatledda landstingsstyret skapat.

• Bygg nya moderna närsjukhus i Skärholmen, Barkarby, Handen och Tumba. Länet växer snabbt och det behövs bättre närsjukvård och fler geriatriska vårdplatser för våra äldre som nu far illa på akutmottagningarna för att det saknas platser.

• Öppna närakuterna nu. Närakuter inrättades ursprungligen av socialdemokraterna men lades ned efter 2007 av det moderatledda styret. Nu har man sent omsider insett att det var ett misstag. Vi anser att närakuter omedelbart måste öppnas vid akutsjukhusen i Södertälje och Danderyd samt vid Södersjukhuset och Karolinska i Solna och Huddinge. På sikt behövs det närakuter på betydligt fler ställen i länet inklusive den existerande närakuten Löwenströmska i Väsby som idag hotas av nedläggning. Närakuterna ska avlasta de stora akutmottagningarna, samordnas med övrig vård vid exempelvis vårdcentralerna, och de ska inte privatiseras.

• Satsa på vårdcentraler och jourläkarbilar. Barn och äldre ska alltid få snabb och god vård på sin vårdcentral. Fasta läkarkontakter och kontinuitet ger trygghet. E-hälsoverktyg och rådgivning ska utvecklas. Fler ska kunna träffa läkare hemma.

• Gör vården mer sammanhållen och patientcentrerad. I stället för att fortsätta moderatstyrets privatiseringar och sönderstyckning av vården ska inspiration hämtas från Norrtälje, där landstinget och kommunen samarbetar för att möta invånarnas behov av vård och omsorg.

• Satsa på personalen.  Personalpolitiken och arbetsmiljön måste förbättras för att stoppa personalflykten och kunna öppna fler vårdplatser. Vi vill att schemaläggningen förbättras och att antalet rekryteringsbostäder ökas. Personalen ska kunna lägga mer tid på patienten och mindre på administration.

Krisen i Stockholmsvården beror inte på brist på pengar. Det moderatledda landstingsstyret har haft tio år på sig med de bästa ekonomiska förutsättningarna av alla landsting i riket. Krisen beror på hur pengarna har använts. Moderatstyret har ständigt valt att lägga dem på sin privatiseringsagenda. Resultatet är en sjukvård som tycks vara i fritt fall.

Vi socialdemokrater vill att vårdens pengar ska gå till vården.

Erika Ullberg (S), oppositionslandstingsråd i Stockholms läns landsting

Claes Thunblad (S), kommunstyrelsens ordförande i Järfälla

Boel Godner (S), kommunstyrelsens ordförande i Södertälje

Mathias Boman (S), kommunstyrelsens ordförande i Upplands Väsby

Camilla Janson (S), kommunstyrelsens ordförande i Upplands-Bro

Patrik Isestad (S), kommunstyrelsen ordförande i Nynäshamn

Ebba Östlin (S), kommunstyrelsens ordförande i Botkyrka

Ibrahim Khalifa (S), kommunstyrelsens ordförande i Sigtuna

Meeri Wasberg (S), kommunstyrelsens ordförande i Haninge

Ulrika Falk (S), kommunstyrelsens ordförande i Norrtälje

Annica Gryhed (S), oppositionsråd i Täby

Daniel Larsson (S), ledamot i kommunstyrelsen i Lidingö

Arne Närström (S), oppositionsråd i Salem

Märtha Dahlberg (S), oppositionsråd i Nykvarn

Freddie Lundqvist (S), oppositionsråd i Sollentuna

Anita Mattsson (S), oppositionsråd i Tyresö

Sara Heelge Vikmång (S), oppositionsråd i Huddinge

Arne Öberg (S), oppositionsråd i Solna

Hanna Svensson, oppositionsråd i Ekerö

Mikael Lindström (S), oppositionsråd i Värmdö

Jaana Tilles (S), oppositionsråd i Vallentuna

Bengt Sandell (S), gruppledare för Socialdemokraterna i Vaxholm

Ann-Christine Furustrand (S), oppositionsråd i Österåker

Peter Schilling (S), oppositionsråd i Sundbyberg

Khashayar Farmanbar (S), oppositionsråd i Nacka

Publicerat i:

Alliansens förslag speglar politisk panik

Publicerat den 6 mars, 2017

Skriver debattartikel I Dagens samhälle tillsammans med Dag Larsson

Vårdkrisen i Stockholm beror helt på den politik som det moderatledda styret fört under sina tio år vid makten. De förslag som styret nu lagt fram bekräftar denna bild och ger oss socialdemokrater rätt på punkt efter punkt.

Den moderatledda alliansen har styrt Stockholms läns landsting i tio år med ekonomiska förutsättningar som andra landsting bara kan drömma om. Styret har således haft alla möjligheter att forma vårdsystemet i Stockholm som det velat. Huvudinslaget i dess politik – rentav den enda idén – har varit privatiseringar genom så kallade vårdval. Hela 34 sådana marknader har man skapat; mer än dubbelt så många som det landsting som har näst flest.

Resultatet är nu uppenbart. Vården i Stockholm befinner sig i kris. Väntetiderna på akuterna kan uppgå till flera dygn, vårdpersonalen går på knäna, mer än 600 vårdplatser är stängda och operationer måste ställas in. I en resultatöversikt från SKL ligger Stockholm på plats 15 av 21 landsting och regioner. Stockholm är bäst på ett enda av de 16 vårdområden som granskas. Efter så lång tid med så mycket resurser kan detta svaga resultat inte bero på annat än moderatstyrets politik. Varför är vi som har de överlägset bästa förutsättningarna inte bäst på allt?

Styret har till sist insett att det varken är tillräckligt eller rimligt att fortsätta skylla krisen på regeringen och sjukhusledningarna. I måndags (SvD 27/2) lade det fram ett antal förslag – som ger oss socialdemokrater rätt på punkt efter punkt.

Iréne Svenonius
(M) är bekymrad över att ”många patienter har väldigt många läkarkontakter”. Vi socialdemokrater har sedan maj 2015 krävt en Lex Åke mot det problemet, döpt efter en patient som träffade 66 olika läkare på ett år. Anna Starbrink (L) vill stärka primärvården. Vi socialdemokrater gav i vår skuggbudget för 2017 primärvården ett dubbelt så stort tillskott som alliansen gjorde.

Ella Bohlin (KD) vill se tätare samverkan mellan landstinget och kommunerna kring de äldres behov. Vi socialdemokrater har länge visat på TioHundra-projektet i Norrtälje som ett lyckat exempel på sådan samverkan, och motsatt oss Bohlins idé om vårdval i geriatriken eftersom det skulle försvåra samverkan. Bohlin talar också om att länka samman vårdval. Vi socialdemokrater har sedan maj 2016 krävt en revision av alla befintliga vårdval och stopp för införande av nya.

De problem som allianspolitikerna talar om beror alla på att Stockholmsvården är splittrad. Ja – men vad väntade de sig egentligen när de styckade upp den i 34 separata marknader? Där aktörerna varken har möjlighet eller incitament att samarbeta kring patientens behov?

Att ändra sig under galgen på detta sätt är inte trovärdigt. Moderatstyrets förslag speglar politisk panik, inte faktisk förståelse av de systemfel det självt skapat. Påstår allianspolitikerna annat måste de genast bekänna färg.

Är de beredda att skrota vårdval geriatrik? Är de beredda att skrota det 35:e vårdvalet, inom reumatologin, som inte är önskat av varken patienter eller profession? Är de beredda att genomföra en revision av alla vårdval i syfte att avveckla de som inte fungerar, inlemma vissa i primärvården och slå ihop andra? Är de beredda att kasta sin ideologi om ständigt fler vårdval på skräphögen?

Vi är övertygade om att moderatstyret inte är berett till detta. Att genomföra förslagen på allvar skulle kräva en helomvändning. Att genomföra förslagen på allvar skulle vara att göra det vi socialdemokrater länge förespråkat, nämligen att skapa ett vårdsystem där vårdens pengar går till vård och patientens intressen går före vårdbolagens. Det kan inte moderatstyret.

 

Publicerat i: