Vem tar egentligen ansvar?

Publicerat den 7 april, 2016

Krönika i NSD

Hur bekämpar vi fördomar och diskriminering? Hur åstadkommer vi verklig etablering och delaktighet? Hur ökar vi tillväxt, sysselsättning och höjer individens levnadsvillkor? Det är svåra frågor. Sverige står inför stora utmaningar som gör dogmatism överflödig. Det behövs istället breda blocköverskridande lösningar och att gamla käpphästar omprövas.

Detta var också uppfattningen på en konferens jag deltog på i måndags tillsammans med politiker, forskare och tjänstemän under rubriken ”Vem f-n tar ansvar?” arrangerad av fyra kommuner som tagit stort ansvar för flyktingmottagandet.

Bostadsbristen är påtaglig i stora delar av landet, arbetslösheten är med svenska mått hög och behoven växer inom skola och sjukvård. Samtidigt är tillväxten stark och rekryteringsbehoven inom offentlig sektor stora. Allt detta i ett läge där befolkningen växer snabbt. I den situation som råder måste vi göra många olika saker, och jag är övertygad om att integrationsfrågan inte kan ha bara ett enda svar. Vi måste naturligtvis på ett pragmatiskt sätt spela på så många som möjligt av den arbetsmarknadspolitiska lyrans strängar.

Jag menar att RUT-avdraget är en av dem. Det är tjänster som inte alla har råd med trots subvention. Men det är en beprövad metod att främja tjänstesektorn, gynna nyföretagande och få fram vita jobb inom den svenska modellen. Det bidrar till att fler små företag startas och gör vardagen enklare, inte minst för seniorer och barnfamiljer.

Jag välkomnar därför regeringens vilja att nu utvidga RUT-avdraget. Enligt beräkningar från Almega skapade RUT exempelvis sysselsättning för 1 254 personer i Norrland förra året. Det var en ökning med 115 procent sedan 2010. Samma utveckling de närmaste åren skulle innebära tusentals nya jobb och en välkommen breddning av arbetsmarknaden med fler enkla jobb. Detta ryms inom vår arbetsmarknadsmodell till skillnad från kraven på sänkta löner.

Människor får inte fastna i bidragsberoende eller sakna möjligheter till språkinlärning, lönekarriär och nya livssval. Med rätt insatser kan nyanlända med hög utbildning snabbt komma i arbete. Oavsett bakgrund ska alla som har låg utbildning, eller helt saknar en, erbjudas möjligheter att komplettera kunskaper. Men inget av detta står i motsats till att underlätta för tjänstesektorn och göra det lättare för fler att få in en fot i arbetslivet.

Att kunna försörja sig själv ger individuell frihet och gemensam välfärd. Jobb är grunden för både tillväxt och delaktighet.

Vi måste ju ta ansvar för f-n.

Publicerat i:

Politik handlar om att vilja, välja – och välja bort

Publicerat den 11 mars, 2016

Publicerad i NSD

Olof Palme sa att politik är att vilja. Det är sant och ofta citerat. Men politik är ju också att välja. Man kan inte få allt. Politik handlar om att vilja, välja och välja bort.

Just nu pågår Sverigeförhandlingen som handlar om att bygga höghastighetståg mellan de tre storstadsregionerna. Det kan komma att kosta svindlande många hundratals miljarder kronor. Ofattbara summor.

Det är inte ovanligt att ny infrastruktur kostar mycket – och att det ibland kostar ännu mer att inte göra en investering. Människor både norr och söder om Dalälven bör dock fråga sig två saker:

1. Vad investerar vi i för att förbättra transporter av gods och människor i hela Sverige?

2. Och vad har vi inte råd med? Vad måste prioriteras bort?

När det kommer till höghastighetstågen verkar man ha missat att fundera på punkterna ovan. Istället har det blivit två läger; de som menar att det är framtidsinriktat och de som menar att det är orealistiskt.

Argumentet att Japan gjorde detta redan på 1960-talet används av båda lägren. Både som argument för att Sverige minst sagt borde vara redo år 2039 när de svenska tågen är tänkta att rulla ut, men också som argument emot då tekniken kommer vara föråldrad och inte passar svenska förhållanden.

I politiken är ju modet att våga ompröva idéer och projekt som inte bär sig är lika viktigt som ambitionen att våga pröva nya banbrytande idéer. Jag är kritisk till att förhandlingen om höghastighetståg drog igång utan att ett billigare alternativ setts över.

Likaså måste utrymmet för annat tydliggöras i den kommande infrastrukturpropositionen och nationell plan.

Ska staten bygga höghastighetståg måste vi få löfte om att resurser räcker till annat som är viktigt. Det behövs pengar till den regionala tågtrafiken, trafiksäkerheten, kollektivtrafiken och bättre godstransporter. Pengar för detta skulle ha säkrats först.

Den rödgröna regeringen har redan höjt ambitionsnivån och börjat satsa pengar på ökat underhåll i järnvägsnätet. Det är bra, men ytterligare måste till.

Höghastighetståg får inte bli en gökunge som tränger ut andra investeringar. Hela Sverige behöver bättre tågtrafik – inte bara affärsresenärer mellan de tre största städerna. Och det finns inga garantier för trafikering och tågstopp eftersom restiden ska pressas och tågmarknaden är avreglerad.

Pengar från vård, skola och omsorg kan alltså komma att läggas på statlig infrastruktur där invånarna kanske inte ens får kliva på tåget!

När jag besöker norra Norrland är det fortfarande nattåg eller inrikesflyg som gäller. Så skulle det vara även om Sverige vill bygga höghastighetståg mellan de tre största städerna.

Men politik är som sagt inte bara att vilja. Det handlar också om att välja – och välja bort>

Publicerat i:

Vart är Moderaterna på väg?

Publicerat den 12 februari, 2016

Gästkrönika i NSD

Det talas mycket om ledarskap, och brist på ledarskap, i rikspolitiken just nu. Man får ödmjukt säga att det är en diskussion som förs kring alla partier och om alla ledare. Något det också talas mycket om är vart Moderaterna är på väg. Moderaternas ledning verkar ha svårt att stå emot trycket när deras lokalpolitiker vill närma sig Sverigedemokraterna. Jag tror personligen inte att Anna Kinberg Batra vill samarbeta med SD. Men kan hon stå emot detta? Kan hon leda sitt parti i en annan, tydlig riktning?

Politiskt ledarskap handlar för mig om att holistiskt kunna förena hjärna, hjärta och språk. Hjärtat behövs för empati och inlevelseförmåga. Språk behövs för att kunna övertyga, formulera och argumentera så att människor vet vad vi gör – och framför allt varför. Vår hjärna behöver både höger och vänster sida för att verka optimalt. De har lite olika funktioner. Vänster hjärnhalva är logik, medvetenhet, kontroll och detaljer. En bra chef har detta och är rustad för kriser och svåra situationer. Höger hjärnhalva står för helhet, inspiration, relationer och förståelse. Dessa färdigheter gör att en ledare även kan få andra människor att växa. Ledarskap är ju inte främst teori, utan måste bevisas i praktiken.

Socialdemokraternas ledare, Stefan Löfven, behöver nu kliva fram och formulera riktning för partiet. Sverige har en empatisk ledare med erfarenhet av förhandling och att hitta lösningar som leder framåt. Löfven har också det grundmurade stödet internt som krävs för att förhoppningsvis blomma ut som statsminister. Anna Kinberg Batra möter istället hårt tryck av sina lokala partiföreträdare och har inte blivit Alliansens självklara och samlande statsministerkandidat.

Vän av ordning kan för övrigt fundera över om Alliansen egentligen kvarstår som annat än ett begrepp? En liten signal är att det under januari månad i år inte kom en endaste tweet från Alliansens gemensamma twitterkonto. Och i flyktingfrågan som dominerat dagordningen så kör Centerpartiet en helt egen linje. Men det Liberalerna och Centerpartiet glädjande nog verkar helt överens om är att inte fälla regeringen med stöd av Sverigedemokraterna. Det säger också Anna Kinberg Batra. Men gör hennes parti som hon säger?

Publicerat i:

Låt samarbete prägla 2016

Publicerat den 15 januari, 2016

Gästkrönika i NSD

Tage Danielsson sa mycket roligt och klokt. Bland annat det tänkvärda uttrycket: ”Om man vägrar att se bakåt och inte vågar se framåt så måste man se upp.” När ett år just tagit slut och ett nytt har startat är det bra att lyda Tage Danielsson.

Vad lärde vi oss då av 2015 inom politiken? Det gångna året var turbulent och komplicerat. Det är ingen nyhet. Men numera är det kanske mer regel än undantag? Blocköverskridande samarbeten har blivit en konstruktiv lösning. Det är allt vanligare bland Sveriges kommuner och landsting – och inte givet ett nödvändigt ont. Nya konstellationer kan bli en lyckad lösning för att styra stabilt och långsiktigt.

Lokalpolitik är oftast en dynamisk cocktail av ideologi, sakfrågor och personkemi. Här finns och skapas lösningar som fogar samman verklighet och valresultat. Kommunallagen talar om samlingsstyre och till skillnad från nationell politik finns ingen parlamentarism. Kommunledningen är formellt ingen ”regering” och kommunstyrelsens ordförande inte kommunens ”statsminister”. Man ska lösa uppgifter ihop, och bäst görs det när frågorna är brett förankrade.
Innan 2015 tog slut fick Norrlands sydligaste stad Gävle ett historiskt maktskifte. Alliansen är i minoritet, men främlingsfientliga Sverigedemokraterna ger dem sitt stöd. Detta nya styre har kallats ”ett prejudicerande experiment”. Samma cementerade blockpolitik och experimenterande med alliansstyre med stöd av SD finns också där jag själv verkar, i Stockholms läns landsting. Där har den Moderatledda Alliansen styrt i nio års tid. Först åtta år i majoritet med dyra privatiseringar som följd.

Moderaterna i Stockholms läns landsting backade kraftigt i senaste valet och Alliansen tappade sin majoritet. Men de vill ändå inte släppa blockpolitiken och hitta bredare samarbeten. Jag tycker att Gävle – likväl som Stockholms län – istället skulle styras blocköverskridande, och därmed mer stabilt och utan att man gjort sig beroende av Sverigedemokraterna.

Det är dags att lyssna på Tage Danielsson. Det är dags att tänka nytt och våga sträcka ut händerna för nya blocköverskridande samarbetsformer. Hej då 2015 och styren som präglas av konflikter och kaos. Välkommen 2016, låt det bli ett år av samarbete och handlingskraft.

Publicerat i:

Förlegad blockpolitik präglar Stockholms läns landsting

Publicerat den 3 januari, 2016

Moderaterna och Alliansen har styrt i nio års tid i Stockholms läns landsting. Först åtta år i majoritet som präglades av privatiseringar, dyra avknoppningar och OPS-upphandling av Nya Karolinska. I senaste valet tappade Moderaterna många mandat och alliansen har ingen majoritet. De har dock fått Sverigedemokraternas stöd för att Moderaterna ska ha en extra röst i större styrelser och nämnder. En röst som väljarna inte gav dem och som inte speglar valresultat och fullmäktiges sammansättning. Principiellt fel och mycket olyckligt då det cementerar både blockpolitik i de större organen och Sverigedemokraternas vågmästarroll i fullmäktige. Detta är något vi socialdemokrater kommer fortsätta arbeta emot. Vi vill hellre bryta blockpolitiken och få en bred förankring av politiken utan att vara beroende av Sverigedemokraterna.

Trots det nya politiska läget och en odemokratisk utslagsröst som Alliansen missbrukat flera gånger det gångna året har också landstinget fått flera stora uppgörelser under 2015.

Socialdemokraterna har fått gehör för vår kritik av vårdval Stockholm, för svag ägarstyrning och detaljstyrande av akutsjukhusens ekonomi. Från 2016 ändras därför ersättningssystemen så proffs kan vara proffs och vården ges mer utifrån individuell bedömning. Vårdcentralerna slipper ”räkna pinnar” och läkare beta av maximalt med korta besök. Det kommer gå att uppmana till egenvård, likväl som att ge multisjuka mer tid. Under året har vi också fått gehör för betydelsen av viktiga prioriteringar av infrastrukturutbyggnader. En ny nord-sydlig tunnelbanelinje, modern busstrafik i egna körfält från Haninge/Tyresö till Kista/Täby, samt andra viktiga förbättringar som del av ett sexpartiinspel till Sverigeförhandlingen.

Publicerat i:

Ett kvitto på att Norrbotten växer

Publicerat den 10 december, 2015

Gästkrönika på NSD

Det är juletid och vi öppnar luckor, myser – och ryser! Vad äcklig maten ser ut, och vilket hårt liv! Jag och mina barn tittar på julkalendern ”Tusen år till julafton” tillsammans.
Det blir tillfälle för allvarsamma samtal om villkoren i Sverige. Villkoren idag, för länge sedan och inte fullt så länge sedan.

Vi pratar om att på 1800-talet var Sverige ett av Europas fattigaste länder. Barnen fick varva slitigt arbete, hunger och utsatthet med tristess. Folkskolan blev inte obligatorisk förrän på 1840-talet.

Det var ungefär samtidigt som den stora migrationsvågen. Sverige gav inte mycket hopp om framtiden. En miljon svenskar lämnade missväxt och intolerans för drömmen om ett bättre liv i Amerika.

Sedan dess har mycket hänt i Sverige. Demokrati, sociala och ekonomiska reformer. Förvaltningskultur, lag och ordning. Tillväxt, industrialisering och inga drabbande krig. Sverige har blivit ett av världens bästa länder och hit har människor sökt sin flykt. Vi ska vara oändligt stolta över vår solidaritet och öppenhet. Migrationen är dessutom berikande för oss i alla perspektiv.

De verkliga problemen har länder som inte växt befolkningsmässigt och som inte varit öppna för influenser utifrån. USA införde ändå kvotering och begränsade sin migration redan i början av 1920-talet. Nu har Sverige valt att försöka minska antalet som söker asyl här.

Flyktingmottagande är inte en fråga för enskilda platser eller individer. Det är en angelägenhet och ett ansvar för oss alla. Regeringen pekar på andra EU-länder, på alla landets kommuner och faktiskt lite extra på oss som bor i Norrbotten och Stockholm. Vi kommer att få fler grannar, kollegor, elever och patienter.

Det ökade mottagandet hos oss beror på goda förutsättningar för boende och behov av arbetskraft. Både Norrbotten och Stockholm får ett kvitto på att vi är tillväxtregioner med goda framtidsutsikter.

Vi får därför agera lite extra och dra extra nytta av möjligheten som migrationen innebär.

Vi behöver definitivt statens hjälp för att klara det, det är självklart. Inte minst när det gäller extra resurser till skola och sjukvård.

Men jag berättar med glädje för mina barn om varför det är rätt att säga varmt välkomna till våra nya grannar!

Om 150 år kanske det är deras barnbarnsbarn som flyr från klimatförändringar eller krig.

Publicerat i: