Ja till vinsttak i skolan – men inte i sjukvården

Publicerat den 17 december, 2016

Skriver en replik till moderaternas debattartikel på Dagens nyheter.

I tisdags valde Stockholms läns landstingsfullmäktige Iréne Svenonius (M) till nytt finanslandstingsråd. Som företrädare för det största oppositionspartiet i landstinget vill jag välkomna henne till jobbet och uttrycka min förhoppning om att vi ska ha en konstruktiv relation. I ett kort anförande till fullmäktige sa Svenonius också att hon hoppades på en god dialog och brett samarbete.

Därför förvånar det mig att hon redan dagen efter sitt inval utesluter kompromisser i frågan om vinster i välfärden (DN Debatt 14/12). Dubbelt förvånande är det mot bakgrund av att Svenonius partiledare Anna Kinberg Batra tidigare i höstas efterlyste en bred överenskommelse om välfärden som föreslogs innehålla möjlighet till vinstbegränsning för verksamheter som inte lever upp till kvalitetskraven (SvD Debatt 27/10). Vad gäller egentligen? Vad står Moderaterna för?

Jag noterar också att Svenonius och hennes medförfattare tycker att debatten om vinster ställt den viktigare frågan om välfärdens kvalitet i skuggan. Trots det kommer de själva inte med ett enda förslag om hur kvaliteten i välfärden ska förbättras. Jag saknar också ödmjukhet från Landstingsmoderaterna som styrt i tio år och orsakat växande köer på akutmottagningarna, brist på förlossningsplatser, sönderprivatiserad och uppsplittrad vård, samt undermåliga upphandlingar. Dessa problem löses dock inte med ett vinsttak. Problemet är inkompetens och ideologiska skygglappar, och borde åtgärdas med ny politik och bredare samsyn kring viktiga framtidsfrågor.

För mig är det självklart att det för patienten ska finnas valfrihet i välfärden. Men för att skapa en välfärd som inte bara präglas av valfrihet utan också av hög kvalitet, långsiktighet och kontinuitet, måste vi använda alla de verktyg som finns i den politiska verktygslådan. Ekonomiska drivkrafter kan vara starka och måste kunna regleras. För mig är det helt centralt att dina intressen som patient går före vårdbolagens intressen. Vårdens pengar ska verkligen gå till vård.

För mig är det också uppenbart att skola och vård är verksamheter med helt olika förutsättningar. I skolan är möjligheterna till produktivitetshöjningar små samtidigt som resultaten av undervisningen är svåra att hålla isär från elevens hemförhållanden och egen prestation. Det skapar starka incitament att kapa kostnader genom att skära ner på personal. Elever, föräldrar och lärare förväntar sig att vi inom politiken hanterar det.

I sjukvården ser det annorlunda ut. Stora skillnader finns mellan olika discipliner. För många vårdåtgärder gäller att de är lätta att definiera och att resultaten är lätta att mäta. Samtidigt är både möjligheten till och behovet av innovation och utveckling stort. Detta särskilt inom de mest komplexa delarna av sjukvården.

Dessa skillnader reflekteras inte i den utredning om vinster i välfärden som Ilmar Reepalu presenterat. Det är en viktig brist. Men Reepalus utredning är just en utredning. För mig står det klart att frågan om vinster i välfärden måste få olika svar i skolan och i vården. Jag personligen stödjer en vinstbegränsning i skolan, men vill inte se samma regelverk i sjukvården. Nu är utredningen på remiss och jag ser fram emot att delta i en fortsatt diskussion om vägen framåt. Att som Moderaterna i Stockholmsregionen försvara alla möjligheter för privata företag att ta ut vinst i välfärden, samt spika igen dörren för konstruktiva kompromisser, vittnar om hur ideologiskt förblindade de är.

Jag tror att det behövs mer blocköverskridande samarbete i både Sverige och i Stockholmsregionen. Men Moderaterna verkar sakna ledarskap för det.

Publicerat i:

Kommentarer inaktiverade.