Myt att vårdkrisen beror på resursbrist

Publicerat den 19 november, 2017


Skriver debattartikel i Dagens industri

Ofta hör vi att vården behöver mer pengar, fler händer, mer utbildad personal och att det är lika illa överallt. Det är helt fel, huvudproblemet är vårdens styrning.

Sjukvården är en av väljarnas viktigaste frågor. För dig som är patient eller anhörig är det den viktigaste frågan. Ohälsa orsakar stort lidande för den enskilde och dessutom höga kostnader för samhället. Behovet av en jämlik och tillgänglig hälso- och sjukvård ökar, och ställer krav på ökad effektivitet. Landstingsvalet kommer därför att vara viktigare 2018 än kanske någon gång tidigare. Det krävs både nationell och regional politik för hur vården kan förbättras, bemannas, styras och finansieras. Men den nationella vårddebatten präglas i dag av för mycket generaliseringar.

Många hävdar felaktigt att sjukvården i Sverige har samma utmaningar överallt. Men hälso- och sjukvården bedrivs av landsting där såväl utmaningar som lösningar ser olika ut. Ofta på grund av att de lokala förutsättningarna och befolkningens behov skiljer sig.

Men Stockholms läns landsting sticker ut. I snart 12 års tid har den moderatledda alliansen styrt med en stark ideologisk övertro på marknadslösningar. Det största och rikaste landstinget har i grunden förutsättningar andra landsting endast kan drömma om. Trots detta är problemen stora med inställda operationer, väntetider på akuten, och att kvinnor från Stockholm oftare än andra kvinnor tvingas föda barn i andra landsting.

Detta är fem vanligt förekommande påståenden om sjukvården:

1: ”Sjukvården lider av resursbrist”. Fel. Stockholms läns landsting har högst skatt och växande skatteintäkter. Därtill kommer regeringens kraftigt höjda statsbidrag. Problemet är inte brist på pengar, utan hur de används. En övertro på privatiseringar har gjort att skattemedlen slösats bort på mer än 35 kostnadsdrivande vårdmarknader och misslyckade upphandlingar såsom Nya Karolinska i Solna.

2: ”Det finns för lite utbildad personal”. Fel. I Stockholm finns oerhört många färdigutbildade sjuksköterskor att tillgå. Men dessa vill och orkar inte arbeta med rådande personalpolitik, scheman, löner och arbetsmiljö. Landstingets tunga sjukhusvård konkurrerar dessutom om kompetensen med vårdmarknaderna alliansen skapat. Att bara utbilda nya löser inte personalbristen.

3: ”Det behövs fler händer i vården”. Fel. Vårdpersonal är mer än ett par händer. Undersköterskor, sjuksköterskor, läkare och specialister gör fantastiska insatser tack vare sin kunskap, sin hjärna och sitt hjärta. Det viktigaste för dem är inte sällskap av fler individer i så kallade serviceteam. De behöver minskad administrativ börda, närvarande ledarskap, bättre IT-system, ägarstyrning och samverkan så att de får mer tid för patienten.

4: ”Avskaffande av kömiljarden fick köerna att växa”. Fel. Köerna började växa innan kömiljarden avskaffades. Den rödgröna regeringen har inte heller tagit bort några pengar till landstingen utan fördubblat dem och gjort dem friare för landstingen att använda. Ingen seriös landstingspolitiker från något parti skulle vilja byta professions- och patientmiljarderna mot gamla kömiljarden.

5: ”Det ser lika illa ut överallt”. Fel. Befolkningsutveckling och åldersstruktur skiljer sig påtagligt. Vissa län har allt fler äldre invånare och har organiserat bättre närsjukvård med kommunerna. Kostnaderna för hyrpersonal ser väldigt olika ut. Stockholm sticker ut sett till dyra privatiseringar och höggradigt fragmentiserad sjukvård jämfört med övriga landet.

Ska sjukvårdens utmaningar kunna mötas måste både probleminsikten och politiska lösningar utgå ifrån verkligheten. Sjukvården i Stockholms län berör mer än var femte svensk. Det är dags att nationellt föra en debatt som också gäller för patienter, personal och skattebetalare i Stockholms län.

Publicerat i:

Kommentarer inaktiverade.