Valfrihet existerar inte i det här krisläget

Publicerat den 26 mars, 2017

Skriver debattartikel i SvD tillsammans med Claes Thunblad (S)

Den moderatledda alliansen har styrt Stockholms läns landsting i tio år med ekonomiska förutsättningar andra landsting bara kan drömma om. Under åtta av åren hade de sina partivänner i regeringen i Rosenbad. De har alltså haft alla möjligheter att forma vården i Stockholm som de velat.

Vad är resultatet? Jo, kris i den akuta vården, med dygnslånga väntetider och vård av patienter ute i korridorerna. Hundratals stängda vårdplatser och personal som går på knäna. En vård som i SKL:s stora resultatöversikt för 16 vårdområden hamnar på plats 15 av 21 landsting i fråga om kvalitet. En ekonomi som är så ansträngd att man nu ser ut att behöva stryka investeringar för åtta miljarder.

Alliansen har rätt i att köerna blivit kortare till vissa former av besök i specialistvården. Men det är bara en liten del av tillgängligheten i vården. Den ger klen tröst till den som måste övernatta på akuten, vänta en månad på att få komma till vårdcentralen med sitt halsont, eller har drabbats av någon av de nästan 5 000 operationer som ställdes in förra året.

Den valfrihet Alliansen talar om existerar inte i verkligheten för de blivande föräldrar som riskerar att få föda i bilen, på väg till ett annat landsting dit de hänvisats eftersom Stockholms ”vårdval förlossning” skapat brist på förlossningsplatser. Den hjälper inte dem som behöver en fullt tillgänglig barnavårdscentral i Lina hage i Södertälje, en jouröppen vårdcentral i Österåker eller oroas över nedläggningshotet mot närakuten vid Löwenströmska i Väsby.

Med detta svaga facit är det inte konstigt att den moderatledda alliansen är nervös. Däremot är det konstigt att de inte uppvisar någon som helst självkritik. Och det blir snudd på absurt när de försöker intala sig att de leder sjukvårdsdebatten i Stockholm. Många av de åtgärder de nu håller fram har vi socialdemokrater nämligen förespråkat länge.

Besparingar på förvaltning och konsulter hade vi i vår budget redan förra året. Då avfärdade moderatstyret våra förslag som ”orealistiska” – nu, mindre än ett år senare, påstår de sig vilja genomföra något liknande. Socioekonomiskt viktad ersättning i primärvården är något vi drev i flera år för att göra vården mer jämlik – först 2015 accepterade moderatstyret att genomföra det tillsammans. Större kontinuitet i vården var målet då vi 2015 lade förslag om en Lex Åke, döpt efter en patient som träffade 66 olika läkare på ett år. Nu accepterar moderatstyret till sist vår problembild. Men samtidigt förklarar det att experimentet med ständigt fler vårdval ska fortsätta – trots att det är precis det som gör sammanhållning och kontinuitet omöjlig.

En häst blir inte en zebra för att man målar ränder på den. Moderatstyrets lösa utspel reflekterar ingen faktisk insikt om problemen i Stockholmsvården. De är en kuliss, och bakom den kulissen fortsätter man med ökade doser av samma politik som orsakat problemen. Nu ska moderatstyret rentav ta hjälp av de privata vårdbolagen för att utforma sin politik (SvD 9/3). Den ”färdväg” man pekat ut ligger inte i linje med experten Göran Stiernstedts förslag – han förespråkar att antalet vårdval reduceras avsevärt och att man tills vidare inte inför fler. Trots att detta framgår i klartext i Stiernstedts rapport har moderatstyret inte förstått det.

De har heller inte förstått att vi socialdemokrater inte har något emot valfrihet i vården. Vi ser det som en självklarhet att du som patient ska kunna välja vård och byta vårdcentral eller läkare. Vi vill ha större patientinflytande i vården och att vården finns där när du behöver den. Vad vi har något emot är moderatstyrets valfrihetssystem, eftersom det visat sig medföra så stora problem. Om denna uppfattning är vi inte ensamma. De senaste veckorna har inte mindre än elva professorer och vårdexperter skarpt kritiserat hur vårdvalssystemet bryter sönder vårdkedjor och försvårar både forskning och utbildning (SvD 9/3 samt 21/3). Moderatstyrets förslag om att införa vårdval inom reumatologin möttes med ett ramaskri – från de reumatiska patienternas egen organisation.

Vi socialdemokrater står för en politik där vårdens pengar går till vård och patientens behov går före vårdbolagens intressen. Hur mycket moderatstyret än försöker imitera oss i enskilda förslag kommer det inte att lyckas föra en sådan politik. Vill man ha förändring i Stockholmsvården krävs ett nytt landstingsstyre och verklig omprövning av den privatiseringspolitik som skapat dagens problem.

Publicerat i:

Kommentarer inaktiverade.