Seriösa sjukvårdspartier prioriterar inte som SD

Publicerat den 14 juni, 2017

Sverigedemokraterna försöker framställa sig som det nya sjukvårdspartiet. Deras budgetförslag i Stockholms läns landsting gör dem inte trovärdiga som ett sådant. Kort sagt leder partiets besatthet av invandrare till att de gör prioriteringar som inget seriöst sjukvårdsparti skulle göra.

Efter mer än tio år med alliansstyre befinner sig vården i Stockholms län i kris. Trots att Stockholm har ekonomiska förutsättningar som andra landsting bara kan drömma om går personalen på knäna samtidigt som väntetiderna på akutmottagningarna kan uppgå till 40 timmar. 500 vårdplatser är stängda och förlossningsvården har en kapacitetsbrist som motsvarar 3 000 förlossningar om året. I SKL:s stora jämförelse av kvaliteten i vården placerade sig Stockholm på plats 15 av 21 landsting. Alliansen fortsätter att privatisera vården genom fler dyra vårdval, trots att Stockholmsvårdens problem till stor del beror på att sådana privatiseringar tagit resurser från övrig vård.

Mot denna bakgrund har Sverigedemokraterna förklarat att de vill bli det nya sjukvårdspartiet. I veckan lade de sitt budgetförslag för Stockholms läns landsting på bordet i landstingsfullmäktige.

Jag respekterar Sverigedemokraternas väljare och vill vinna deras förtroende i nästa val. Av det skälet, och eftersom jag tycker att jämlik vård är en central del av vår svenska välfärdsmodell, har jag granskat SD:s budget. Några viktiga slutsatser kan dras.

SD har inga förslag om hur vårdcentralerna ska utvecklas. Inga förslag om akutvården. De skriver sex rader om vården av de äldre. Åtta rader om de vårdval som alltså orsakat många av länets vårdproblem. Tio rader om förlossning – utan att nämna att vårdval förlossning orsakat den kapacitetsbrist som råder.

stället för att ta dessa centrala vårdområden på allvar lägger Sverigedemokraterna tonvikten vid ambulansverksamheten. Den ägnas 7 av de 21 sidorna (!) i budgetens vårdavsnitt. Tre sidor ägnas frågor som rör nyanlända, migranter och individer från andra kulturer – saker som inte är oproblematiska men som jämfört med Stockholmsvårdens övriga bekymmer är fullständigt perifera. Intressant nog vill SD ”spara” 120 miljoner kronor på landstingets tolkverksamhet, vilken under 2016 kostade 101 miljoner. SD argumenterar som om de inte visste att migrationspolitiken lagts om och att regeringen ersätter landstingens tillfälligt ökade kostnader för asylsjukvård.

Kort sagt leder Sverigedemokraternas besatthet av invandrare till att de gör prioriteringar som inget seriöst sjukvårdsparti skulle göra. Deras budget visar att partiet varken förstår Stockholmsvårdens problem eller har lösningar på dem.

I kontrast till Sverigedemokraternas brist på lösningar presenterar Socialdemokraterna i sitt budgetförslag ett alternativ för vården i Stockholms läns landsting – Vårdsamverkan Stockholm. Modellen är utvecklad i bred dialog med patientföreningar, vårdprofessionerna, experter och vårdbolag och vilar på tre principer: enkelhet, valfrihet och ansvar. Som patient ska du bli omhändertagen från din första kontakt med vården till det att din behandling är avslutad. Din vård ska präglas av vårdgivarnas samarbete kring dina behov, inte av deras konkurrens.

Demokrati, jämlikhet och en human människosyn är utgångspunkterna för all socialdemokratisk politik. Med seriösa, genomarbetade och ekonomiskt ansvarsfulla förslag så som Vårdsamverkan Stockholm låter vi patientens behov gå före vårdbolagens, och vårdens pengar gå till vård.

Publicerat i:

Mitt parti bör släppa vinsttaket

Publicerat den



Skriver debattartikel i Dagens industri

Att regeringen nu tar steg för att stoppa vinstjakt i välfärden är välkommet. Särskilt positivt är att man lyssnat till synpunkterna om att sjukvården inte bör regleras på samma sätt som skolan och omsorgen.
Den nya utredning som ska tillsättas om vården bör inte få i uppgift att lämna förslag om ett vinsttak utan i stället fokusera på hur vården ska kvalitetssäkras. Erfarenheten av Moderaternas privatiseringar av Stockholmsvården visar att vinstuttaget hamnar utanför listan över problem.

För en tid sedan presenterade regeringen huvuddragen i dess kommande förslag för att stoppa vinstjakt i välfärden. Jag välkomnar att den därmed tar ett steg som de flesta svenskar vill se. Skattemedel ska gå till de gemensamma ändamål som de är avsedda för. Liksom regeringen är jag medveten om att de flesta privata välfärdsaktörer brinner för det de gör och bedriver verksamheter som uppskattas av elever, brukare och patienter. För dessa seriösa bolag kommer regeringens förslag inte att innebära något problem – förslaget är avsett att komma till rätta med avarterna.

Jag är särskilt glad att regeringen lyssnat till de synpunkter som bland annat jag och många remissinstanser fört fram om att sjukvården inte bör regleras på samma sätt som skolan och omsorgen. Dessa tre verksamheter är väsensskilt olika. Sjukvården är en komplex och i många stycken kapitalintensiv verksamhet där behoven av innovation är stora. I sjukvården är det ofta lättare än i skolan och omsorgen att både urskilja effekten av insatsen och att mäta kvalitet.

Den nya utredning som ska tillsättas om regleringen av sjukvården bör få ett annat direktiv än det Ilmar Reepalu fick för den nu avklarade Välfärdsutredningen. Jag säger detta inte bara mot bakgrund av skillnaderna mellan vård och andra välfärdsverksamheter, utan också mot bakgrund av de djupa problem som uppstått i sjukvården i landets största landsting de senaste åren.

Stockholms läns landsting har styrts av allianspartierna sedan valet 2006 och under denna period har de i högt tempo privatiserat vården. Över 35 vårdområden har styckats av i så kallade vårdval, eller ”kundval” som de först kallades. Därmed har Stockholm fått landets inte bara överlägset mest privatiserade vård utan också den dyraste. Stockholmsmoderaternas övertro på valfrihet för vårdbolagen har varit så febrig att inte ens andra M-styrda landsting velat följa i spåren. Inget annat landsting i landet kommer i närheten av Stockholm i antalet vårdval.

Uppstyckningen av vården har skapat ett vårdsystem som är svårorienterat och i vilket patienten i praktiken själv måste organisera mycket av sin vård. När vårdgivarna befinner sig på isolerade ”marknader” har de varken möjlighet eller incitament att ta något helhetsansvar för patienten.

Under 2016 kostade vårdvalen 1,4 miljarder skattekronor mer än de skulle ha gjort med en kostnadsutveckling i nivå med den övriga vården. Det betyder i sin tur att vårdvalen utarmar vårdcentraler och akutsjukvården, att flera hundra vårdplatser har stängts och att sjukvården i Stockholm har fått stora rekryteringsproblem. Dessa effekter drabbar patienterna och är helt oacceptabla.

I SKL:s stora jämförelse av kvaliteten i vården hamnade Stockholm på plats 15 av 21 landsting. Det finns alltså fjorton landsting som erbjuder bättre vård än Stockholm till lägre kostnad. Införandet av vårdval har också tvingat välfungerande verksamheter att lägga ner då Moderaterna inte vill att akutsjukhusen ”konkurrerar” med vårdvalsbolagen. Eller som i fallet med vårdval förlossning där en privat aktör lade ner på grund av bristande lönsamhet.

Socialdemokraterna i Stockholms läns landsting ser det som självklart att seriösa privata vårdgivare spelar en viktig roll i utvecklingen av svensk sjukvård. Detta bör dock i betydligt högre utsträckning ske via upphandling istället för genom fri etableringsrätt där vårdbolagen efter eget intresse bestämmer var de vill etablera sig. Dina behov som patient måste gå före vårdbolagens intressen.

Mot denna bakgrund förefaller det uppenbart att en ny statlig utredning inte har anledning att fokusera på vinsttak. Bättre vore om den analyserade effekterna av landstingspolitiska beslut om privata vårdgivares fria etableringsrätt, och hur skenande kostnader i vårdvalen kommit att utarma resten av vården utan att förstärka vårdens mångfald och patientens valfrihet.

Ett fortsatt fokus på vinstbegränsningar riskerar att polarisera debatten ytterligare utan att lösa verkliga problem. Kvalitet och valfrihet för patienterna gagnas varken av en naiv övertro på marknaden eller dogmatiska vinsttak.

Publicerat i:

Dags att satsa på vårdcentralerna i Norrtälje

Publicerat den 2 juni, 2017

Skriver debattartikel i Norrtälje tidning

Det är hög tid att byta inriktning på sjukvårdspolitiken i Stockholms läns landsting. Marknadstänkandet har gått för långt. Det är dags att prioritera samarbete före konkurrens, skriver Erika Ullberg.

I dag är över 500 vårdplatser stängda inom akutsjukvården och sjuka patienter får vänta på uppemot 40 timmar i väntrummet. Personalen flyr för att de inte orkar jobba kvar och samtidigt rusar kostnaderna för Nya Karolinska och andra illa skötta upphandlingar.

Alliansens budget för 2018 som presenterades förra veckan visar inga tecken på att allianspartierna är beredda att ompröva sin politik – det som har skapat själva vårdkrisen.Det är hög tid att byta inriktning på sjukvårdspolitiken i Stockholms läns landsting. Marknadstänkandet har gått för långt. Det är dags att prioritera samarbete före konkurrens.

Vårt alternativ till den privatiseringsmodell som skapat dagens problem heter Vårdsamverkan Stockholm. Med den låter vi patienters behov, inte vårdbolagens intressen, styra sjukvården. Vi styr om resurser från dyra privatiseringar, och den byråkrati- och konsultexplosion de skapat, till patienterna i sjukvården. Och till den hårt kämpande sjukvårdspersonalen.

Vi socialdemokrater lyssnar på patienterna, personalen och experterna. Därför vi vill förbättra vårdcentralerna i Norrtälje och i övriga länet så att alla får möjlighet till bra vård nära hemmet.

I vår budget föreslår vi att du som patient ska du ha tillgång till EVA (egen vårdansvarig) på din vårdcentral, som lotsar dig rätt i vården. Vi föreslår också att vårdtjänsterna ska digitaliseras så att du kan ha läkarkontakt genom videosamtal. Andra budgetförslag är hembesök av jourläkarbilar för de som inte kan eller bör lämna hemmet. Närakuter med röntgen gör också att vården kan effektiviseras.

Medarbetarna i sjukvården bär upp sin verksamhet med kompetens och närmast heroiska insatser som de har all anledning att vara stolta över, de behöver en bättre löneutveckling, möjlighet till fortbildning och flexibla scheman.

De styrande landstingsmoderaterna har inga lösningar på sjukvårdskrisen. Sjukvårdens utmaningar är vad landstingsvalet 2018 kommer att handla om.

Publicerat i:

Vårdbolagen viktigare för M än patienterna

Publicerat den 23 maj, 2017

Skriver i Dagens Samhälle tillsammans med Ingela Nylund Watz, riksdagsledamot (S)

I förra veckan presenterade alliansen i Stockholms läns landsting sin budget för 2018. Trots en högkonjunktur och ekonomiska förutsättningar som andra landsting endast kan drömma om uteblir de satsningar som landstinget behöver för att vända vårdkrisen. I stället ser vi mer av det som är bakgrunden till krisen: vårdval och privatiseringar.

Det moderatledda landstingsstyrets politik med långtgående privatiseringar har orsakat kris i Stockholmsvården. I dag är över 500 vårdplatser stängda inom akutsjukvården och sjuka patienter får vänta på uppemot 40 timmar i väntrummet.

Personalen flyr för att de inte orkar jobba kvar och samtidigt rusar kostnaderna för Nya Karolinska och andra illa skötta upphandlingar. Alliansens budget för 2018 visar inga tecken på att de är beredda att ompröva sin politik, det som har skapat själva vårdkrisen.

I samband med budgetsläppet kritiserade landstingsmoderaterna det rådande skatteutjämningssystemet. Skatteutjämningssystemet kan man ha synpunkter på. Systemet som i grunden beslutades av regeringen Reinfeldt ger dock inte landstingsmoderaterna frikort från ansvar över bristerna i vården.

Stockholm har den högsta landstingsskatten i riket och den överlägset högsta skattekraften per invånare. Befolkningen är relativt friskare och många arbetar eller studerar. I Stockholm måste varje person i arbetsför ålder bara försörja 0,66 personer utöver sig själv, medan motsvarande siffra för riket i övrigt är 0,74. Viktigast av allt: befolkningen växer kraftigt, främst för att det föds så många barn. Jämfört med andra landsting och regioner är Stockholms ekonomiska förutsättningar i toppklass.

Effekterna syns i den offentliga ekonomin. I Stockholms läns landsting ökade skatteintäkterna förra året med smått otroliga 5,7 procent efter inräknat statliga bidrag och betalning till utjämningssystemet. Jämför det med rikssnittet på 3,3 procent samma år. De ansvariga moderata landstingsråden beskriver normaliseringen av det ekonomiska läget som oroande med hänvisning till skatteutjämningssystemet.

Men det är inte storleken på kostymen som är problemet utan de växande kostnaderna som gör att kostymen inte räcker till. Alliansens hantering av Nya Karolinska och ständigt nya kostnadsdrivande privatiseringar trots protester från såväl professionen, patientföreningar och forskare är tydliga exempel.

Stockholms läns landstings skatteintäkter fortsätter växa med mer än 2 miljarder kronor nästa år. Dessutom drar Stockholmslandstinget stor fördel av att den rödgröna regeringen satsat på välfärden, bland annat på förlossningsvård, flyktingmottagande och läkemedel för barn. Totalt ger den S-ledda regeringens välfärdssatsningar Stockholms läns landsting 530 miljoner kronor per år.

Alliansens nya budget räddades återigen av regeringens välfärdssatsningar. Vårdens problem i Stockholm är att Stockholmslandstingets pengar går till så mycket mer än vård. Inhyrda konsulter, byråkrati till följd av kontroll av vårdvalsprivatiseringarna och upphandlingar tar resurser från sjukvården.

Så länge Moderaterna fortsätter driva en ideologisk privatiseringspolitik som prioriterar vårdbolagen före patienterna och där vårdens pengar inte går till vård är förlorarna Stockholms skattebetalare, patienter och vårdpersonal.

Publicerat i:

Ingen ska bli avvisad från förlossningen

Publicerat den

Skriver debattartikel i Aftonbladet tillsammans med Åsa Westlund, Riskdagsledamot (S)

Stockholms förlossningsvård är i kris. Antalet kvinnor som avvisas när de ska föda, och istället får ta sig till ett annat landsting ökar. Hittills i år har antalet kvinnor som tvingats föda utanför länet tredubblats jämfört med förra året. Samtidigt är andelen kvinnor med förlossningsskador högst i landet.

Visst går det i de flesta fall bra, men det räcker inte. Alla ska kunna lita på att få den vård de behöver när de behöver den, det gäller även födande kvinnor och deras barn.

BB Sophia är den enda klinik som öppnats sedan Alliansen införde ”vårdval förlossning”. Samtidigt växer länet snabbt och det behövs fler förlossningsplatser. Men tyvärr tycks inte den styrande Alliansen vara beredd att ompröva sin politik, trots att den inte fungerar i verkligheten. Hur länge tänker de vänta med armarna i kors? Och till vilket pris?

Ingen kvinna i aktivt värkarbete ska tvingas uppleva den otrygghet och stress som det innebär att bli avvisad från det egna landstinget. Stockholms län har dessutom förutsättningar i form av ekonomi, utbildad personal och flera akutsjukhus med fungerande förlossningsavdelningar som andra landsting bara kan drömma om.

Men personalen orkar och vill inte arbeta heltid – eller alls i förlossningsvården – under rådande förutsättningar. Barnmorskor som springer mellan flera förlossningsrum, inte hinner ge den vård och smärtlindring som behövs, och själva inte mår bra. Det är inte värdigt förlossningsvården i Stockholms län år 2017.

Men den styrande Alliansen är passiv och visar fortfarande en naiv övertro på att marknaden ska lösa uppgiften.

Det är uppenbart att systemet med ”vårdval förlossning”, det vill säga fri etablering för vårdföretag, inte fungerat som medicin för förlossningsvården. Tvärtom har det försvårat exempelvis möjligheten att beställa mer förlossningskapacitet och få igång en förlossning på S:t Görans sjukhus.

Nu skjuter man återigen upp öppnandet av en ny förlossningsklinik på S:t Görans sjukhus. Hur den kommande sommaren inom förlossningsvården kommer att bli är ett stort orosmoln med många vikarier och ökat patienttryck.

Vi socialdemokrater konstaterar att Stockholms förlossningsvård har en kronisk brist på platser och personal. Det är dags för politiskt ansvar. Landstinget får i år ytterligare nästan 100 miljoner av den röd-gröna regeringen för att förbättra förlossningsvården och kvinnors hälsa.

Det kallas föraktfullt för ”valfläsk” av den moderatledda landstingsledningen. Men vi kräver att pengarna används för att minska förlossningsskador, förbättra arbetsmiljön och öppna fler förlossningsplatser!

Vi kräver:

Öppna en ny förlossningsklinik på S:t Görans sjukhus

Avskaffa marknadstänkandet och anta en plan för förlossningsvården

Starta en barnmorskeledd enhet på Karolinska Sjukhuset i Huddinge

Satsa på en ”barnmorska hela vägen” som erbjuder den gravida kvinnan en sammanhållen vårdkedja under graviditet, förlossning och eftervård.

Inför målet om en barnmorska per kvinna i aktiv förlossning och minskade förlossningsskado.

Stockholms läns landsting har alla förutsättningar att erbjuda en bra förlossningsvård. Med våra förslag är vi övertygade om att både kvinnor och nyfödda skulle få en bättre förlossning samtidigt som arbetsvillkoren för de som jobbar i vården skulle förbättras.

 

Publicerat i:

Vården funkar annorlunda än skolan

Publicerat den

Skriver krönika i NSD

Nu har Ilmar Reepalu överlämnat sitt slutbetänkande i ”Kvalitet i välfärden – bättre upphandling och uppföljning”. Den så kallade Reepalu-utredningen har väckt debatt. Att som Moderaterna i Stockholmsregionen försvara alla möjligheter för privata företag att ta ut vinst i välfärden (DN Debatt 14/12 samt Aftonbladet Debatt 9/5) vittnar om hur ideologiskt förblindade de är. Men man måste inte älska Reepalus förslag bara för att man tycker att skattepengar ska användas till välfärden. Vinstjakt ska självfallet stoppas, men jägare brukar anpassa vapen utifrån terräng och vad man jagar.

Ekonomiska drivkrafter kan vara starka och måste kunna regleras. Den som påstår annat måste vara orimligt naiv. För mig är det helt centralt att dina intressen som patient går före vårdbolagens intressen. Vårdens pengar ska verkligen gå till vård.

För mig är det också uppenbart att skola och vård är verksamheter med helt olika förutsättningar. I skolan är möjligheterna till produktivitetshöjningar små samtidigt som resultaten av undervisningen är svåra att hålla isär från elevens hemförhållanden och egen prestation. Det skapar starka incitament att kapa kostnader genom att skära ner på personal. Detta har alltför många elever, föräldrar och lärare drabbats av. Det är talande att Donald Trumps administration ser Sverige som ett intressant föredöme på skolans område…

Sjukvården fungerar annorlunda än skolan. Stora skillnader finns mellan olika discipliner. För många vårdåtgärder gäller att de är lätta att definiera och att resultaten är lätta att mäta. Samtidigt är både möjligheten till och behovet av innovation och utveckling stort. Detta särskilt inom de mest komplexa delarna av sjukvården. Dessa skillnader reflekteras inte i den utredning om vinster i välfärden som Ilmar Reepalu presenterat. Det är en viktig brist. Orsaken är ju att det blev Vänsterpartiet som dikterade utredningens direktiv. Det är närmast löjligt när alliansen ondgör sig över Reepalus utredning samtidigt som de inte visat någon som helst konstruktiv kompromissvilja.

För mig står det klart att frågan om vinstbegränsning måste få olika svar i skolan och i vården. För vänsterpartiet verkar verkligheten och det parlamentariska läget helt ointressant då de mest vill ha debatten. För alliansen verkar också retoriken viktigast. Båda läger vill skapa debatt när alliansen tillsammans med Sverigedemokraterna förväntas rösta emot en kommande proposition. Bedrövligt säger jag. Frågan om vinster i välfärden är för viktig för att hanteras som ett retoriskt slagträ.

Publicerat i:

Alla stockholmare ska ha en egen vårdansvarig

Publicerat den

Skriver debattartikel i SvD tillsammans med Dag Larsson (S)

Nu presenterar vi Vårdsamverkan Stockholm – vårt alternativ till den styrande alliansens krisande privatiseringspolitik i Stockholms läns landsting. Modellens bärande principer handlar om enkelhet, ansvar och valfrihet och kommer att vägleda vår politik i flera år framöver.

I Stockholm ska du kunna lita på vården. Du ska kunna känna dig trygg med att du får en tid på vårdcentralen innan ditt halsont hunnit gå över, att du slipper dygnslånga väntetider på akuten och att det finns en plats till dig när det är dags för din förlossning. Du ska kunna välja mellan olika vårdgivare, men också veta att vården tar ansvar och leder dig rätt även om du inte kan eller vill välja. Du ska kunna vara säker på att din läkare väljer behandling efter vad som är bäst för dig, inte efter vad som ger bäst betalt. Och du ska få den bästa vården i landet.

Tyvärr gäller inte detta i Stockholm idag. Den moderatledda Alliansen har styrt Stockholms läns landsting i tio år. Trots att de har haft ekonomiska förutsättningar som andra landsting bara kan drömma om – stark befolkningstillväxt och ekonomisk tillväxt, landets överlägset högsta skattekraft per invånare och landets högsta landstingsskatt – kan deras resultat bäst beskrivas med ordet kris. Deras privatiseringar genom så kallade vårdval har styckat upp vården i mer än 30 isolerade områden, och blivit så dyra att nödvändiga satsningar på annan vård inte kunnat ske.

Konsekvenserna är tydliga. I akutvården råder kaos med väntetider som kan uppgå till 40 timmar. Patienter, däribland många äldre, måste vårdas i sjukhusens korridorer eftersom mer än 500 vårdplatser är stängda. Drygt 4 600 operationer ställdes in under 2016; en ökning med 24 procent från 2015. I SKL:s ”resultatöversikt för 16 vårdområden” ligger Stockholm på plats 15 av 21 landsting. Sjuksköterskorna i länet arbetade så mycket övertid under 2016 att övertidsersättningen motsvarade kostnaden för 250 heltidstjänster. Valfriheten är en illusion för den som tvingas åka till ett annat län för att föda sitt barn.

Publicerat i:

Det ska inte ligga på patienten att hitta rätt i vården

Publicerat den 4 maj, 2017

läs intervjun i DN om vår nya vårdmodell för Stockholm

Publicerat i: